Kyrkspån, eller stavspån, har traditionellt använts till kyrkor, klockstaplar, herrgårdar och järnvägsstationer. De skiljer sig från stickspån genom att de är tjockare i nedre änden. Detta ger spånen ett kilformat utseende. Vanligaste utformningen är runt 25 mm tjock i den nedre änden och 8 mm i den övre. Formen på nedre kanten kan vara allt från rakt avskuren till rundad eller spetsad. Bredd och längd varierar men generellt är kyrkspån cirka 45 cm långa och bredden cirka 1/3 av längden.

Kyrkspån som är tillverkade, lagda, behandlade och underhållna på ett korrekt sätt kan hålla i 60-120 år, men det finns tak som har hållit även längre än så. Virke till kyrkspån ska vara rakvuxet, kvistfritt och tätvuxet. Träslag till kyrkspån har varit furukärna, men gran har också förekommit. Kyrkspån av ek är sällsynt i Sverige. På senare tid har även impregnerat virke i träskyddsklass NTR/AB (virke för användning ovan mark) använts. Spånen ska tas ur stocken på så vis att fiberriktningen sammanfaller med spånets längdriktning och årsringarna blir vinkelräta mot flatsidan (stående årsringar).

Kyrkspånet ska ha minst 14 årsringar per tum. Detta ger den bästa kvaliteten då virkets fiberstruktur bevaras. Spånen spjälkas för hand ur cirka 30 mm tjocka spånämnen och formen täljs till med yxa. Spånet monteras med den spjälkade sidan uppåt. Sågade kyrkspån är en sentida företeelse och har alla sidor sågade samt lätt hyvlad översida. Vid tillverkningen perforeras fiberstrukturen vilket ger en utformning som kan liknas vid ett sugrör. Det innebär kortare livslängd då röta lättare angriper sågade spån.

Genom att doppa spånen i varm dalbränd trätjära och tjärstryka dem på plats första sommaren förlängs spånens livslängd. Kyrkspån ska tjärstrykas med jämna mellanrum, cirka vart femte år på sydsidan och vart tionde år på norrsidan, beroende på väder, vind och vegetation. Behandlingen utförs lämpligen tidigt på sommaren. Taket ska vara torrt och noggrant rengjort först och tjäran varm. Tjärade kyrkspåntak är en del av vårt kulturarv och kan vara mycket gamla.

Undertaket består vanligen av liggande brädor samt bärläkt. Konstruktionen ska vara väl luftad så att spånen kan torka. Spånen monteras med den tjocka änden nedåt med 3-6 mm mellanrum som svällmån. De läggs på varandra i tre lager, något förskjutet, så att den övre raden spån täcker mellanrummen mellan spånen i den nedre raden. Vid takfoten läggs extra varv med kortare spån för att även där få tre lager. Vid hörn och vinklar anpassas spånlängderna på plats för att erhålla tredubbel täckning. Varje spån fästs i bärläkt med blank trådspik, cirka 1/3 av spånlängden nedanför spånets överkant. Förborra så att spånet inte spricker vid spikning. Spiken placeras så att den täcks av överliggande spån. Till nockar används traditionellt nockbrädor.