Förarbeten

Takspån skall helst spikas i ett glest rote som ligger parallellt med taknocken. Eftersom spånen blir fuktiga vid regn måste konstruktionen vara luftig för att spånen skall kunna torka fort, annars förstörs de snart av rötskador. Längre tillbaks bestod underlaget ofta av klovor, kluvna klena stammar av t ex gran. I nyare konstruktioner kan rotet bestå av glest lagda brädor. Skall man lägga om ett gammalt spåntak gäller det först att ta ner det uttjänta spånet. Det brukar i regel gå bra att med en spade skyffla ner detta, då spiken normalt är så pass rostad att den går av vid nedskyfflingen. Därefter får man gå över taket och slå ner de spikar som fortfarande sticker upp. Spån läggs med minst trelagstäckning. Till detta går det åt ungefär 100 spån/m². Innan man lägger ett spån kontrollerar man dess fiberriktning, genom att försiktigt böja det. De avskurna fibrerna kommer då att sticka ut. Dessa utstickande fibrer vänds nedåt mot takfoten för att vattnet lätt skall rinna av.

Läggning

När man lägger ett spåntak med lagrad och torkad spån, bör man först blöta de nya spånen så att de inte spricker vid spikningen. De hyvlade spånens utstickande fibrer skall vändas nedåt mot takfoten för att inte samla regnvatten. Fiberriktningen kontrolleras genom att böja spånet något då de avskurna fibrerna kommer att sticka ut. Man börjar läggningen i takfoten med att lägga en rad med femton cm långa spån, dessa skall sticka ut en tum/25 mm utanför nedersta rotebrädan. Ovanpå dessa lägges en rad med 30 cm långa spån och därpå en rad med längden 45 cm. På så sätt får man tre lager spån också vid takfoten. Nästa rad lägges med knappt 15 cm förskjutning i höjdled, på så sätt täcks alla skarvar mellan spånen i de undre lagren av spånen i det översta lagret.

För att underlätta läggningen kan man använda sig av en riktbräda med samma bredd som spånvarvens önskade förskjutning i höjdled. Riktbrädans nederkant placeras längs den senast spikade spånradens nederkant. Nästa spånrad läggs då ut mot riktbrädans överkant och spikas därefter. Riktbrädan hålls lämpligen i läge av två vinkelställda brädor i takfallets riktning. I dessa borras hål med samma avstånd som förskjutningen i höjdled. Träs hålen över spikar kan rätbrädan enkelt flyttas en rad i taget. Spånen läggs med en tums överlapp i sidled.

Spånen spikas med 2 tums (50 mm) trådspik, spiken skall inte vara förzinkad (den skall ju helst inte hålla längre än spånens livslängd för att underlätta nästa spånbyte). Spånen fästs vanligen på mitten med en spik i den kant som överlappar föregående spån, på vissa håll spikar man i båda kanterna men då hindrar man spånets rörelser vid skiftningar i luft fuktigheten. Spiken skall sitta så högt att den döljs av nästa lager spån. Vill man spara spik kan man lägga ut två rader i taget och spika igenom två spån samtidigt. Man kan antingen byta  läggningsriktningen vartannat varv vilket ger bättre tätning eller lägga alla varv åt samma håll beroende på förhärskande vindriktning eller solinfall. Spånen vänds i så fall så att spånens uppåtlutande kant är vänd från största påfrestningen. För bättre torkning efter regn kan spånen på de två olika takfallen läggas motsols. Varierar spånen mycket i bredd lägger man lämpligen vartannat brett spån och vartannat smalt.

Avtäckningar

Spåntak på enkla byggnader som ängslador och uthus saknar ofta både vindskivor och vattbräda, nocken kunde täckas med en urtagen stock, med två vinkelställda nockbrädor eller också kunde det ena takfallets spån skjuta över det andra takfallet. För att bättre skydda de yttre spånen vid gavelsprången för vinden kan man där spika vattbrädor längs takkanten. Dessa läggs då under nockbrädorna. Vindskivor är inte nödvändiga. Särskilt på små byggnader bevaras spåntakets karaktäristiskt tunna takprofil bättre utan vindskivor.

Lagring

Det bästa är om man kan lägga taket när spånen är färska. De är då smidiga att hantera och risken för sprickor är liten. Om de skall lagras måste de läggas upp för torkning. De bör då ligga luftigt, men regnskyddat och inte vara för tätt packade. Risken är annars stor att det bildas mögel. När sedan de torkade spånen skall läggas upp på taket måste de först blötläggas. Om spånen är för torra spricker de lätt när de skall spikas fast.