Murbruk, putsbruk och fogbruk är i princip sammansatta av samma material, men de fyller olika funktioner och är utsatta för olika påfrestningar. De måste därför anpassas efter sina speciella funktioner. Murbruk skall vara bindande och bärande. Det tillreddes tidigare på platsen genom att kalk, sand och vatten blandades och ihoparbetades. Man skiljer mellan luftmurbruk och hydrauliskt murbruk. Luftmurbruk stelnar långsamt, hårdnar i luften men inte i vatten och är därför mindre hållbart i fukt. Det tillverkas vanligtvis av släckt kalk. Luftmurbruk har varit det dominerande vid all byggnadsmurning fram till andra världskriget. Hydrauliskt murbruk stelnar i såväl luft som vatten och har därför använts under jord samt i fuktiga miljöer. Det tillverkades av hydraulisk kalk, eller portlandscement. Dessa bruk trängdes efter 1940-talet allt mera ut av kalkcementbruk, som var starkare och hårdare och ansågs lättare att hantera. Det har också gett upphov till många skador eftersom dess hårdhet inte tillåter några rörelser i muren utan att spricka. Lerbruk bereddes av mager lera enbart, eller fetare lera tillsatt med sand. Lerbruk är ett svagt bindemedel, men skall tåla hetta bättre än kalkbruk och användes därför vid murning av eldstäder.