Västerbottens informationsportal för byggnadsvård,
hushållning och samhällsutveckling

Pardörr på Västerbottensgård på Prästbordet, Skellefteå, med omfattning inspirerad av antikens tempel. Foto: Pernilla Lindström, Skellefteå museum.

Spegeldörrar har utförts i olika varianter, dels med avseende på indelningen av speglarna och dels på hur fyllningarna varit infästa i ramen. Några kännetecken på en riktigt gammal dörr med anor från 1700-talet kan vara att den har en låg höjd i förhållande till bredden, att den har en hög och kraftig tröskel och att den har fyllningar som är ungefär lika tjocka som ramträet, och sticker ut på ena sidan av dörren. Om dörren har utanpåliggande platt gångjärn är det också ett tecken på hög ålder. Under 1800-talet blir trösklarna lägre och dörrarna högre. Den vanligaste dörren är av halvfransk modell med fyllningarna insatta direkt i det profilhyvlade ramträet. I mera förnäma miljöer utfördes dörrarna ibland helfranska, vilket innebär att fyllningarna är insatta i kraftiga, profilhyvlade lister som råder över ramträet och utgör övergång mellan ram och fyllning. Mot slutet av 1800-talet började man ibland utföra övergången mellan ram och fyllning med påspikade lister. En förenkling som fortsatte på 1900-talet och ledde fram till 20-talsdörrar som kunde ha fyllningar i plywood som listats fast med kvartsstav i ramen.

Dörr med utanpåliggande fyllningar, halvfransk dörr och helfransk dörr.

 

Kilar i en gammal spegeldörr. Foto: Skellefteå museum.

Lagning av spegeldörrar

Ibland har fyllningar i gamla ramdörrar blivit målade och spacklade fast så de hindrats att krympa och svälla med fuktväxlingarna. Dessa spricker förr eller senare. En sprucken fyllning kan behöva limmas ihop. Det kan då bli nödvändigt att ta isär dörren genom att slå ur trätapparna i ramens sammanfogningspunkter. Ibland, särskilt på ytterdörrar, kan det bli nödvändigt att tillverka någon ny fyllning om den gamla är alltför skadad för att kunna limmas ihop. Det kan då göras om den gamla fyllningen används som förebild vid tillverkningen. Men man måste tänka på att den nya fyllningen inte får göras för stor. Den måste kunna svälla vid fuktig väderlek utan att spränga ramen. Hopfogningen av ramen måste göras på samma sätt som förut med kilar och trätappar. Skruv eller spik får inte användas och lim kanske gör det omöjligt för nästa generation att laga dörren. Fyllningen måste vara lös och rörlig i ramens spår, annars kommer den med säkerhet att spricka igen. En dörr som har ”hängt sig” så att hörnen inte längre är rätvinkliga har troligen något problem med kilarna eller pluggarna i ramverkets hörn. Det kan räcka med att slå in befintliga eller nya kilar i hörnen för att fixera dörren i rätt form. Men tänk på att kontrollmäta karmen först, så att dörrbladet fixeras i precis den form som passar i karmfalsen.