De lövsågade utsmyckningar vi kallar ”snickarglädje” blev mycket populära under 1800-talets senare del. De spreds över landet med mönsterböcker och propagandaskrifter för bättre bostäder. Detta formspråk var helt nytt och förutsatte för ett lyckat resultat att hela huset kläddes in i matchande, hyvlade träpaneler och målades med oljefärg.

Vindskivorna utsmyckades gärna med en kontursågad list och gavelspetsen med en prydnad. Taktassarna hade dekorativ avslutning där de stack fram under takfoten. De bärande stolparna var smäckra, ofta bara omkring en decimeter breda, med avfasade kanter. Tänk på detta om du återskapar en veranda så att stolparna inte blir för klumpiga.

Mellan stolparna smyckades med lövsågade konsoler som tillsammans med de vackert formade spjälorna i räcket bildade et vackert mönster. Ofta förekommer samma typ av spjälor på flera hus i en viss trakt. Överliggaren i räcken var avrundad. Verandans nederdel var vanligtvis inklädd med stående eller någon gång liggande spontad panel. Var grunden istället öppen kunde diagonalställt trägaller sitta i öppningarna mellan grundstenarna.

Till en början tillverkades lövsågerierna för hand, och en stor formrikedom utvecklades som varierade från trakt till trakt. Under 1800-talets sista årtionde blev fabrikstillverkade lövsågerier allt vanligare. I början av 1900-talet började snickarglädjen ge vika för en stramare och ibland även rustikare stil. Farstukvistarna fick nu en mer strikt form. Räcken kunde ha kvadratiska spjälor vridna ett kvarts varv så att hörnen vändes utåt. Tonvikten lades ofta på hörnstolparna som kunde vara svarvade eller vackert skulpterade, gärna i kraftiga dimensioner.

Jugendtidens räcken kombinerade gärna breda och smala spjälor, ibland med någon enkel utsågning, till exempel ett hål, vilket kan vara mycket effektfullt. Tjugotalsklassicismen hade tydliga klassicistiska drag med pelare och tempelgavlar samt räcken med balusterdockor.

Intresset för utsmyckade verandor tog slut med 1930-talets funktionalistiska mode då entrén fick mindre betydelse för fasadarkitekturen.  Mot slutet av 1970-talet gjorde dock snickarglädjen stor comeback och den allmogeinspirerade verandan blev vanlig över hela landet.