Balkonger

Före 1930 var det inte vanligt med balkonger på bostadshus. De blev därefter allt vanligare som ett led i strävan efter att bygga sunda och moderna bostäder. Varje lägenhet i flerbostadshusen fick sin egen balkong vilket innebar att den blev ett av de viktigaste motiven i fasadens komposition. Rundade funkisbalkonger blev på 1930-talet ett av den stilens främsta kännetecken. Men även under senare decennier har balkongerna använts för att skapa rytm, balans och önskvärd karaktär åt fasaden. Det har handlat om storlek, placering och utformning, men även om materialval. En sluten balkong med plåtinklätt räcke ger ett helt annat intryck än en öppen balkong med smidesräcke. En kraftig balkong i träkonstruktion ger ett annat intryck än en lätt påhängsbalkong i stål.

Balkongens räcken

Balkongernas räcken, men även deras betongplattor eller andra stommar behöver förr eller senare renoveras. Det är då viktigt att det görs med en medvetenhet om balkongens betydelse för fasadarkitekturen. Behåll och restaurera i första hand den gamla balkongen. Komplettera med detaljer som behövs i samma material som tidigare, exempelvis en handledare för förhöjning av räcket. Byt inte ut ett genombrutet räcke i smide mot ett tätt i plåt eller trä. Förutom den förändring det innebär för fasaden, förhindrar det också den visuella kontakten med marken, som förr uppfattades så viktig vid planeringen av bostäder.

Inglasningar

På senare tid har det blivit populärt att glasa in balkonger. På så vis anser man sig förlänga utomhussäsongen. Egentligen handlar det väl om att man då kan sitta inne fast känna sig som om man vore ute. Ett alibi för att slippa vara utomhus. Tidningarna fylls med annonser för färdiga element av aluminiumprofiler och plastglas som anses kunna passa alla typer av uteplatser. Egentligen passar de bara till växthus och möjligen till villor från 1900-talets två sista decennier. Med sitt modernistiska uttryck drar dessa glänsande konstruktioner blickarna till sig och har i många fall fördärvat helhetsintrycket hos såväl villor som flerbostadshus från tidigare decennier. Helt transparanta inglasningar utan metallprofiler är mindre iögonfallande. Som komplement till en villa kan ibland en separat liten byggnad vara att föredra. I andra fall kan en glasveranda utförd med ”riktiga” fönster och material som anknyter till huset vara möjligt. Även uteplatser behöver anpassas i fråga om material och proportioner till byggnadens arkitektoniska uttryck för att inte helhetsverkan skall gå förlorad.