Knubbhusen byggdes ofta av spill från sågverkens planksågning. Plankstumpar murades samman på samma sätt som tegelstenar i ett halvstens löpförband. Tekniken började användas vid mitten av 1800-talet när ångsågen blev vanlig och levde kvar fram till 1930-talet. Den har varit speciellt vanlig i sågverksområdena längs Norrlandskusten. Tekniken medförde att de fattiga sågverksarbetarna fick möjlighet att uppföra ett eget hus till en billig penning. Tekniken var därmed främst vanlig i arbetarbostäder och ladugårdar men förkom även i andra byggnader, såsom i skolhus eller i städernas handelshus. Oftast hade dock knubbhusen låg social status eftersom de var ett tecken på fattigdom.

Det syns sällan på utsidan om det är ett knubbhus eftersom fasaderna är klädda med panel och insidan har antagligen också någon form av väggbeklädnad. Byggnadstekniskt fungerade husen bra, väggarna var tjocka och lerbruket de murades med gjorde dem vindtäta. Kännedomen om knubbhus är idag mycket begränsad hos allmänheten vilket innebär att många knubbhus av ren okunskap förstörs vid om- och tillbyggnad.