Maten förvarades på 1800-talet i en jordkällare eller bod. I jordkällaren förvarades främst potatis och rotfrukter medan boden inrymde korn, kött och andra matvaror. Säden förvarades i bingar på övervåningen medan fläsk, kött, hårt bröd och torkad fisk förvarades i tinor, en slags trälårar med lock, på bottenvåningen. För att maten skulle hålla sig ätbar länge röktes kött, fisk och fläsk eller saltades, torkades och syrades, det vill säga maten fermenterades genom att råvaran fick jäsa i en kontrollerad process.

Så småningom började skafferier byggas inne i husen. I Västerbotten var det vanligt att det då placerades intill murstocken i mitten av huset, där värmen höll matvarorna torra. Det innebar dock att ett kallt utrymme fortfarande behövdes till förvaring av matvaror med kortare hållbarhet. Matkällare började byggas under köksgolven.

Isskåp för kylning av matvaror där färsk mat kunde förvaras en kort tid dök upp under 1910-20-talen. I nybyggda hus förvarades dock de flesta matvaror i ett ventilerat skafferi, placerat i ett hörn mot norr där kylan från utsidan kunde tas tillvara genom en ventil. Först på 1960-talet började de flesta kök ha kylskåp och det nya frysskåpet. Skafferierna och matkällaren började försvinna men på den västerbottniska landsbygden levde de kvar in på 1980-talet.