Kutterspån och sågspån

De traditionella materialen som användes för att minska värmeförlusterna från huset var torv och lera. När sågverken i större skala började producera sågspån som biprodukt öppnade sig nya möjligheter. Sågspån blev det dominerande isoleringsmaterialet fram till ungefär 1940, när kutterspån blev mera allmänt förekommande. Kutterspån hade lägre täthet och därmed bättre isolerförmåga, förutsatt att man hade lufttäta skikt på båda sidor. Kutterspån kan även idag vara ett alternativ främst i bjälklag. Med sitt värmeledningstal på ca: 0,07 W/mK kan det ge fullt godtagbara konstruktioner. Spån är en naturlig restprodukt från sågindustrin och en förnybar, flödande naturresurs, som även kan återanvändas. Det har använts under lång tid med goda erfarenheter. Det kan ta upp och avge fukt i form av vattenånga. Om kutterspånet silikatbehandlas kan det även göras motståndskraftigt mot brand. Fördelar är priset och att materialet är hygroskopiskt. Nackdelar är att det krävs tjockare lager och att det är brännbart om det ej är brandskyddsbehandlat.

Linisolering

Linisolering är en ny typ av isolering framställd av lin som säljs i skivor. Fördelar är att materialet är hygroskopiskt och doftar lin. Nackdelar är priset.

Mineralull

Från början av 1960-talet har mineralull i olika former varit det dominerande isoleringsmaterialet. Mineralull tillverkas av tunna fibrer i glas eller stenmaterial som binds samman med hjälp av fenol och formaldehydharts. Giftiga ämnen som dock anses vara stabila och bundna vid normal användning av materialet. Fiberdammet är främst ett arbetsmiljöproblem, men förekommer även i det nybyggda huset. Mineralull kräver mycket energi vid tillverkningen, men har ett bättre (lägre) värmeledningstal än kutterspån, på ca 0,04 W/mK. Glasull tillverkas visserligen till viss del av returglas, men mineralull som helhet måste ändå betraktas som huvudsakligen framställt av lagrade naturresurser. Den är möjlig att återvinna för tillverkning av ny isolering, men någon återvinning från rivna hus förekommer inte. Mineralull kan inte buffra fukt och kräver därför en ångspärr skikt på insidan. Mineralull finns både som lösull och som skivor i olika storlekar och tjocklekar. Fördelar är priset och hanterbarheten. Nackdelar att fukt kan orsaka svampangrepp. Mineralull kräver invändig ångspärr.

Cellplast

Cellplast framställs av plast i form av skivor. Det finns olika typer av cellplastisoleringar, med olika kemiska sammansättningar och med olika egenskaper. Gemensamt är att de tillverkas av petroleum som är en lagrad och därmed ändlig naturresurs. Som jäsmedel i s.k. expanderad cellplast tillsätts ofta pentan. Dessa produkter kan emittera xylen och styren, ämnen som anses skadliga vid inandning och hudkontakt. Som skumningsmedel i s.k. extruderad cellplast används ofta HFC, som innehåller miljöfarliga kemikalier. Även dessa plaster innehåller flyktiga ämnen som kan emittera till inomhusluften. I synnerhet vid brand avges farliga gaser. Som isolering är cellplaster dock effektiva, med värmeledningstal mellan 0,035 och 0,04 W/hK. Det finns ingen återvinning av cellplastmaterial och förbränning med energiutvinning måste göras under kontrollerade förhållanden. Fördelar är att det ger en mycket god isolering och är lätt att hantera. Nackdelar är att det är dyrt och kräver exakt tillskärning för att undvika springor.

Cellullosafiber

Under de senaste decennierna har isoleringsmaterial framställda av cellulosafiber introducerats på marknaden, ett material som funnits under lång tid i andra länder, men som haft svårt att ta sig in på den svenska byggvarumarknaden. Det är en lösull som tillverkas antingen direkt av granfiber, eller också genom återvinning av dagstidningar. För att förhindra mögeltillväxt och motverka brand tillsätts ett impregneringsmedel, vanligtvis baserat på bor. Borsalter är visserligen svagt giftiga, men bioackumuleras inte i näringskedjan, och betraktas därför inte som något problem, om de inte deponeras i stora koncentrationer. Materialet tillverkas alltså ur en flödande resurs, det har ett värmeledningstal likvärdigt med mineralull på ca 0,04 W/mK, och dammet vid installationen utgör inget påtagligt arbetsmiljöproblem. Cellulosaisolering är ett hygroskopiskt material som kan buffra fukt. Konstruktionen behöver därför ingen ångspärr. Däremot behövs lufttäta skikt på båda sidor för att isolerförmågan skall upprätthållas. Cellulosafiber säljs säckvis eller färdiginstallerat på plats. Fördelar är att materialet är hygroskopiskt och mögelhämmande. Nackdelar är att man måste anlita fackman för installation i slutna hålrum som väggar och snedtak.