Västerbottens informationsportal för byggnadsvård,
hushållning och samhällsutveckling

För det timrade huset är det materialet och tekniken som gett förutsättningarna för planlösningarna. Det tillgängliga timrets längd har utgjort en begränsande faktor och behovet av sammanbindningar, knutningar för att skapa stabilitet har lett fram till de planformer vi kan se. Sexknutsbyggnader (enkelstugor) och åttaknutsbyggnader (parstugor) är de helt dominerande byggnadstyperna på landsbygden i våra trakter, även om det också förekommer timrade byggnader med korsformig plan. Andra byggnadstekniker som resvirke, stolpverk och plankhus har gett andra förutsättningar, liksom naturligtvis murningstekniken.

Man skall tänka på att planlösningen är en del av husets konstruktion. Börjar man ändra på denna genom att ta bort väggar eller delar av bjälklag, äventyrar man husets stabilitet. Dess konstruktiva sammanhang går förlorat och man försvårar förståelsen av byggnaden och de ideal som format den. Den boende bör istället anpassa sina krav efter förutsättningarna. Om detta inte är möjligt bör man söka ett hus som bättre svarar mot behoven. Fria, öppna planlösningar som ofta finns i modernare villor är normalt inte möjligt att åstadkomma i ett äldre hus. Moderna kvaliteter, som att alla rum skall vara tillgängliga från ett allmänt utrymme (hall), måste man kanske göra avkall på. Det som var idealet i 1800-talets borgerliga bostäder med sina filställda genomgångsrum kan kanske fungera även idag. Det kan faktiskt vara möjligt att ha ett rum med ingång via ett annat. Det finns dock moderna bekvämlighetskrav som är svåra att förbise i ett hus som skall fungera som bostad. Alla vill ha ett väl fungerade kök, utrustat för bekväm matlagning och med rejäla förvaringsutrymmen. Fungerande utrymmen för bad/dusch och klädtvätt är också allmänna önskemål. Utrymme kan beroende av uppvärmningssätt även behövas för värmeanläggning. Allt detta kan inte smygas in obemärkt, men det finns mer och mindre skonsamma sätt att försöka tillfredsställa önskemålen. Låt oss utgå från den timrade parstugan och titta på två olika varianter av möjliga lösningar.

Exempel 1. Kök avdelat med bad- och tvättutrymmen. Illustration: Rune Wästerby, Skellefteå museum.

  1. I första exemplet är alla dessa funktioner lösta inom det som tidigare var kök. En mellanvägg är uppsatt 1,8 m från bakre ytterväggen och innanför den finns på ena sidan en tvättavdelning med tvättbänk, tvättmaskin/torktumlare och städskåp. Här finns också utrymme för värmepump och varmvattenberedare. På andra sidan finns en toalettavdelning med badkar och ett linneskåp. Tvättavdelningen kan avskiljas med ett draperi. Den nya dörren bör i detta exempel vara glasad för att behålla möjligheten till utblickar från köket och förmedla dagsljus från badrumsfönstret.
  2. I andra exemplet har det som tidigare var kammare tagits i anspråk för att lösa funktionerna. Den högra delen är tvättavdelning med tvättbänk, tvättmaskin/torktumlare, arbetsyta samt utrymme för städskåp, linneskåp och värmepump. Denna del är avskild med korta väggvingar och ett draperi från badrumsdelen. Badkaret är placerat ut i rummet som avdelats med en genomsiktlig lättvägg från ett relaxutrymme med en gammal, bevarad kakelugn och två sköna stolar.

Exempel 2. Bad- och tvättutrymmen inrymda i farstukammare. Illustration: Rune Wästerby, Skellefteå museum.

Nya, moderna funktioner är här skapade av gamla rum, men med varsamhet i den meningen att inga ingrepp i stommen gjorts, inga nya dörrar tagits upp och inga fönster eller dörrar har satts igen. Det som tillkommit är utfört i lättbyggnadsteknik på ett sätt som gör det möjligt att demontera om man någon gång vill återställa de gamla rummen. Att någon del av kökets bänkinredning hamnar framför ett fönster är inte något stort problem fastän bänken är högre än fönstrets undersida. Gamla fönster brukar vara utåtgående. Man bör dock försöka ordna någon, om än liten värmekälla även under detta fönster för att vara säker på att undvika isbildning och kallras vintertid.

Att inordna en trappa till övre våningen i ett hus som saknar godtagbar sådan, kan vara det största problemet. En våningstrappa med dagens standardmått får helt enkelt inte plats i en traditionell parstuga, utan att något väsentligt måste offras. Att omvandla den gamla kammaren till hall och kommunikationsled är en lösning som ibland använts. Det känns dock som en tråkig och ineffektiv användning av bostadsytan. Rådet måste därför bli att, om det bara på något vis är möjligt, behålla den trappa som finns, även om den är smal och brant. Alternativt att försöka ”skräddarsy” en trappa efter de mått och andra förutsättningar som finns i den aktuella farstun.