Ibland kan det finnas behov av mera ytor än huset kan erbjuda. Man börjar fundera på att bygga till. Det skall då sägas att vissa särskilt värdefulla hus, med tanke på varsamhetskraven helt enkelt inte är lämpliga att bygga till överhuvudtaget. Hus som är så speciella att deras originalitet obönhörligen skulle gå förlorad vid en tillbyggnad. De flesta husen tillhör trots allt inte den kategorin. Men det är lika viktigt vid tillbyggnader som vid ombyggnad att den befintliga byggnadens kvaliteter tas tillvara. Det finns många sätt att göra detta. En grundläggande inställning bör vara att inte försöka göra om det gamla huset till någonting helt annat än det var, bara för att det skall bli större.

Hus har byggts till i alla tider. Vi kanske inte tänker på det till vardags, men de flesta gamla hus vi ser omkring oss är någon gång ombyggda, tillbyggda eller påbyggda. Att vi inte lägger märke till detta beror på att tillskotten är utförda på ett sätt som vi uppfattar som naturligt. Man har använt samma material och samma formspråk, samma takvinklar och samma snickerier. Man har underordnat sig det gamla husets skala och karaktär. De gamla envåningsstugorna byggdes på med några timmervarv och gav på så vis en inredningsbar vind. De sexknutade enkelstugorna byggdes på med en sal och blev till åttaknutade parstugor. Parstugorna byggdes i vissa fall på med en införkammare och blev till tioknutade byggnader. Många parstugor försågs med utbyggd farstu när övre våningen skulle inredas, för att få bättre plats med trappen. Dessa traditionella tillbyggnader uppfattas oftast som naturliga och begripliga. De bildar ett slags årsringar på huset och är lika användbara idag som de varit tidigare.

Anpassning eller stilbrytning

Hur skall då själva tillbyggnaden gestaltas? Här finns två olika synsätt, anpassning eller stilbrytning. Det kan dels göras på ett smygande, försiktigt sätt som anpassar sig till huset så att ingen kommer att tänka på att det är en tillbyggnad när bygget är färdigt. Det kan också göras på ett modernt sätt med dagens material och formspråk, i en ambition att ärligt redovisa vad som är det gamla huset och vad som är nytillskott. Vilken väg som är bättre måste avgöras från fall till fall. Det beror på vad det handlar om för byggnad och vilka utrymmesbehov som skall tillgodoses. Generellt kan dock sägas att ett stilbrott kräver mera av kunskap och fingertoppskänsla för att ge ett lyckat resultat. Väljer man den vägen bör man alltid förvissa sig om att ha en kompetent arkitekt till sin hjälp. En arkitekt som har kunskap och erfarenhet av gamla hus, och som tar sig an uppgiften med ödmjukhet.

I många fall kan en tillbyggnad av huset på längden vara en naturlig lösning. Husets mått, material och konstruktion är då givna, så dessa anpassningar blir liksom självklara. För landsbygdens timrade byggnader har detta sätt att förstora mest stöd i traditionen. En enkelstuga blev parstuga och en parstuga kunde få införkammare. Ett annat alternativ kan vara att bygga en ny komplementbyggnad på tomten. Rätt placerad, vanligtvis i rät vinkel till huvudbyggnaden, och med ett utförande som anknyter till övrig bebyggelse, kan detta vara en åtgärd som berikar gårdsmiljön. Det är också ett sätt att förändra som följer traditionen. När ett nytt behov uppstod på gården, uppfördes ofta en ny byggnad för ändamålet.

För det lilla småbrukartorpet, vars karaktärsdrag kanske i första hand ligger i småskaligheten och de nätta proportionerna, kan en vinkelställd tillbyggnad på baksidan vara att föredra framför en tillbyggnad på längden. Om tillbyggnaden görs i en våning och i en storlek som inte tillåts dominera, kan detta vara en metod som gör det möjligt att fortfarande förstå hur huset har sett ut. Det är en metod som underordnar sig huset och redovisar vad som tillkommit. Metoden kan även vara tillämpbar i staden, där man är bunden av kvartersmönstret och av de vanligtvis mindre tomterna. Det viktigaste i dessa miljöer är normalt gatubilden och hur byggnaden samspelar med sin omgivning. Ofta kan en tillbyggnad i vinkel inåt gården vara den möjliga lösningen. Det är dock viktigt att den tillbyggda delen underordnar sig husets formspråk.

Den här typen av generella råd kan egentligen aldrig bli mer än exempel. Varje hus är unikt och måste bedömas separat, utifrån sina egna förutsättningar. Det viktigaste är synsättet och en ödmjuk attityd. Det är viktigt att visa respekt för de originalmaterial och originaldetaljer som kan berätta husets historia, och som skapar dess egna, unika atmosfär. Det är viktigt att ta till sig den kunskap och de goda råd som finns att få. Det är viktigt att ge sig tid att analysera byggnadens och platsens karaktärsdrag. Det är viktigt att tänka efter före.

Råd i korthet

Proportioner – En tillbyggnad bör alltid underordna sig husets proportioner. Den skall inte på grund av sin storlek eller sitt uttryck ta över uppmärksamheten från moderbyggnaden. För att få veta hur man uppfattar en tänkt tillbyggnad, måste man skissa på olika lösningar. Man måste ”känna på volymerna”, på den visuella balansen.

Formspråk – Om man inte har valt att anlita en arkitekt som förespråkar stilbrytning på tillbyggnaden, bör man vara noga med att använda det formspråk, den arkitekturstil som moderbyggnaden har. Det handlar då om materialval, om fönstertyper, om taksprång, färgsättning m m. Försök aldrig ge tillbyggnaden en äldre stildräkt än moderbyggnaden. Respektera det peralbintorp, det radhus, den mexitegelvilla du tagit på dig att förvalta och låt dess eget formspråk få vara dominerande även i framtiden.

Knutar – För att det skall vara möjligt att även i framtiden uppfatta moderbyggnadens form och proportioner bör en tillbyggnad alltid lämna knutarna fria. Tillbyggnaden bör vara något indragen från knuten. På så vis underordnar man sig moderbyggnaden och redovisar vad som är tillbyggt. Detta gäller inte för enkelstugor som byggs ut till parstugor. Dessa tillbyggnader har traditionellt gjorts med full bredd.

Tak – Taket betyder mycket för uppfattningen av en tillbyggnad. Det handlar om takform, takvinkel, taksprång, takbeläggning m m. Här är det svårt att ge några generella riktlinjer. Tillbyggnadens tak bör anpassas till moderbyggnadens tak, och får inte ge ett tyngre, mera massivt intryck än detta.