Kåta kallas den traditionella samiska bostaden. Numera hör boendet i kåta liksom det nomadiserade livet till sällsyntheterna. Om somrarna används emellertid kåtan på ungefär samma vis som förr. Kåtans koniska form har använts i tusentals år av olika nomadfolk kring polcirkeln. Gemensamt är att de har en cirkelformad – emellanåt oval eller kvadratisk – grundplan med en härd i mitten, en rököppning i taket, en ingång mot öster och en central plats mittemot ingången. Det byggnadsmaterial man vanligtvis brukat har varit hudar, filtar, trä, timmer, näver, torv och gräs.

Till bygget av den skogssamiska timmerkåtan valdes rakvuxen tall som fått växa till sig i ett skogsparti på mager mark men ingen eller endast svag lutning, där stammarna har täta årsringar och hög kärnvedsandel. När stockarna kapats i lämpliga längder barkades de, och bilades därefter. Såväl ytter- som innerväggar på kåtan var släta. Vare sig spik eller skruv gjorde sig besvär i konstruktionen av en skogssamisk timmerkåta. Istället fogades stockarna samman i hörnen genom knuttimring.

Syllvarvet – det nedersta stockvarvet – vilade på knutstenar och där lades stockarna tull mot tull och lom mot lom – det vill säga rotända mot rotända, och topp mot topp. I de följande varven lades stockarna istället lom mot tull. Över syllvarvet lades två stockvarv. För att åstadkomma största möjliga täthet mellan stockarna, och för att minimera risken för fuktskador, gjorde man långdrag eller mossdrag i stockarnas nedersidor. Mossränna heter det förstås efter det material som användes som isolering.

I de skogssamiska timmerkåtorna är öppningen för in- och utgång belägen i taket över det översta stockvarvet. För att hålla stockarna på plats där ingen knut fanns att tillgå använda man dymlingar, trätappar, som fogade samman en stock med en annan. Takstolen bestod av två inåtlutande upp- och nedvända V-former som förbands av en kort takås som också bildade en ram kring kåtans  rököppning. Takstolens stockar var av tunnare kaliber än virket i väggarna, och knöts samman på liknande vis som vid knuttimringen.

Kåtans tak var en intrikat skalkonstruktion. Innertaket bestod av plankor, yttertaket av klovor och däremellan låg ett fuktisolerande lager av björknäver. Först måttades och lades det yttre klovlagret. När detta fått önskad passform togs klovorna ned och placerades i ordning på marken framför varje gavel. Så gjorde man för att kunna få näver och klovor på plats i ett enda moment. Nävret lades på överlappande nedifrån. Stockarna längst ner på takfallet höll fast den första näverraden och utgjorde stöd för yttertakets klovor.