Stambanan drogs genom våra trakter i början av 1890-talet och invigdes 1894. En mängd små stationer byggdes efter banan. Större stationshus uppfördes i Bastuträsk och i Jörn. Det dröjde till 1912 innan Skellefteå och Skelleftehamn fick anslutning till stambanan. Järnvägens byggnader ritades på SJ:s arkitektkontor och på de platser de uppfördes representerade de något helt nytt. En medveten panelarkitektur, ofta med nationalromantiska drag, utformad i syfte att kunna tjäna som föredömen för enskilt byggande i trakten.

Stationsmiljöerna på de större hållplatserna utgjordes förutom av själva stationshuset av personalbostäder, verkstäder och i vissa fall t ex lokstallar, pumphus och hotell. De kom att påverka sin omgivning ex vis i utformning av fasadpaneler och färgsättningar. Den bebyggelse som växte upp till följd av järnvägens lokalisering, fick en identitet och arkitektonisk karaktär av stationssamhällen. För att denna identitet inte skall gå förlorad bör järnvägens byggnader få tjäna som förebilder vid förändringar i miljön även idag. Bebyggelsen kring vissa av de tidiga vattenkraftstationerna t ex Finnfors kan visa på en likartad situation. En högklassig arkitektur som inplanteras utifrån och sätter sin prägel på omgivningen.