Att promenera var en av få möjligheter till motion – inte minst för damerna. Grusgångarna kunde kantas av vitmålade stenar eller stora vita snäckor och upplevelser skapades i form av vackra vyer och lusthus. Buskage av syren, spirea, ros, doftschersmin och snöbär planerades medvetet för att skapa rum. Buskar och träd planterades i grupper för att ge en omväxling mellan öppet och slutet.

Alléer förekom i både enkla, dubbla och flerdubbla led och gården kunde omslutas av en trädskärm som skyddade mot vinden och bidrog till rumskänslan. Solitära träd och buskar med speciellt utseende, till exempel flik- eller brokbladiga träd som tysklönn, planterades i gräsmattan. Tall, björk eller rönn var också populära som prydnadsträd.

Sittplatser, gärna i form av bersåer, där man kunde sitta och läsa, konversera, dricka kaffe eller bjuda på punsch och godsaker var viktiga. Bersån var formad som en cirkel med öppning eller som en fyrkant med tre täckta sidor. Öppningen var aldrig vänd mot söder och solen. Bersån klipptes på en sådan höjd att en sittande person befann sig helt inom det gröna rummet. Då personen stod upp kunde den precis se ut över bersån.