Väggen har flera olika uppgifter. Den skall bära upp taket och mellanbjälklagen. Den skall ge huset dess visuella uttryck. Den skall vara en skyddande skärm som stänger inne värme och hemtrevnad, medan den stänger ute vind, regn, kyla, och diverse otrevligheter. I det äldre byggandet utfördes fasaderna som homogena konstruktioner, där stommen fick klara alla dessa uppgifter. Det kunde vara murade väggar i tegel och kalkbruk, eller timrade väggar som var vanligast hos oss. Dagens moderna fasader är uppbyggda efter flerskiktsprincipen, där varje skikt är utfört för att på bästa sätt klara en, och endast en uppgift. Det är i allmänhet fasadbeklädnaden som påverkas av tidens tand, i form av solljus, regnvatten, frost och mekaniska skador.

Trästommen

Genom sina goda egenskaper har trä sedan länge varit, och är fortfarande ett av våra vanligaste konstruktionsmaterial. Trä har isolerförmåga, är lätt att bearbeta och har i förhållande till sin vikt en hög styrka. Det är förnybart, lätt att reparera och är möjligt att återanvända eller utvinna energi ur. Trä innebär i sig ingen hälsofara. För att förhindra svampangrepp impregneras ibland träet. Dessa medel är skadliga för såväl hälsa som miljö och bör undvikas, genom att använda fuktsäkra konstruktioner.

Vid mitten av 1800-talet började man bygga uthus, som tidigare timrats, av sågat virke som sattes ihop i så kallat regelverk. Ett sådant hus krävde mindre virke än ett timrat hus och var därför billigare. Tack vare den nya sågverksindustrin fanns det god tillgång på sågat virke. Endast enstaka bostadshus byggdes av regelverk fram till andra världskriget då stor brist rådde på byggmaterial och de första bostadshusen började då byggas i regelverk efter förebild från USA. Det slog dock inte igenom förrän på 1940-talet. Idag är regelverk den vanligaste typen av trähus. På utsidan av regelstommen spikas en ytterpanel och mellan regelstommen och ytterpanelen spikas papp. På insidan spikas också panel som man sedan tapetserar på. Stommen måste isoleras för att bli tät och mellanrummet i väggen mellan ytterpanelen och insidans panel fylls därför med något material. Från början var det materialet ofta spån men under 1940-talet isolerades många regelverkshus med halmplattor och i slutet av 1950-talet med mineralull eller glasull i mattor och skivor. Idag isoleras många regelverkshus med gullfiber.

Ungefär samtidigt som det blev vanligt att bygga uthus av regelverk började man bygga bostadshus av stående plank eftersom timmer var dyrt. Också denna typ av hus var en följd av sågverksindustrins framväxt i slutet av 1800-talet. Plankstommen bestod av stående sågade plank i flera lager som hölls samman av liggande virke. Planken var 2-3” tjocka, dvs mellan 5-7,5 cm. De var minst 9” breda, dvs 23 cm. Planken kunde vara både spontade och ospontade. Mellan panellagren sattes papp. Ytterst satt tjärpapp och därefter fasadpanel. Redan i början av 1900-talet hade man övergått till att bygga de flesta villor med väggar av plank istället för timmer men väggarna saknade isolering. På 1940-talet började den traditionella plankväggen att byggas av allt tunnare plank och man började då också fylla hålrummen i väggen med isoleringsmaterial, vanligen spån. 1947 byggdes fortfarande ungefär 80% av alla småhus med plankstomme.

Murverk

Teglet kom till Sverige på medeltiden och var länge ett dyrt material. Det var först under 1800-talet då det började massproduceras på fabrik som det blev möjligt att använda tegel för att bygga vanliga bostadshus. Teglet blev dock inte vanligt förrän man började använda det till att bygga finare villor i början av 1900-talet.

Betongstommen

Vår tids vanligaste konstruktionsmaterial är betong, tillverkad av sand, grus, vatten och portlandscement. Dessutom tillsätts numera ämnen för att förändra betongens egenskaper eller dryga ut ballasten. Dessa ämnen kan i vissa fall avge gaser under lång tid. Produktionen av cement är energikrävande och störande för närmiljön. Platsgjuten betong kan inte återanvändas, men kan i viss utsträckning återvinnas som ballastmaterial om den krossas. Lättbetong i olika utföranden har funnits på marknaden sedan 1920-talet. Den tidigare blå varianten som tillverkades med radonhaltig alunskiffer som bas tillverkas inte längre. Den har dock gett materialet ett dåligt rykte. Dagens lättbetong tillverkas av finmalen kvarts, kalk, cement och vatten som jäses upp med hjälp av ett aluminiumpulver, och skärs till i lämpliga block. Materialet har idag inga kända hälsorisker. Processen är energikrävande och aluminium en ändlig resurs. Produktionen av aluminium medför också föroreningar vid både brytning och tillverkning. Lättbetong i block eller element är möjlig att återanvända, men är i praktiken svårt eftersom det ställer stora krav på hanteringen vid rivning och transporter.

Stålstommen

Stålstommar har inte vunnit samma popularitet i vårt land som i vissa andra. Dock används stål till balkar och pelare i olika sammanhang. Stål är en järnlegering, och järn är en lagrad och ändlig resurs. Stål är mycket energikrävande att tillverka. Produktionen medför också spridning av tungmetaller samt stora mängder damm och slagg. Stålprodukter är möjliga att återanvända, men i praktiken går de huvudsakligen till återvinning som skrot.

Goda råd

Våra hus ska förhoppningsvis fungera bra under en lång period. Husen ska ge oss skydd mot kyla, vind och fukt. De skall vara motståndskraftiga mot mekaniskt slitage och ge oss ett bra inomhusklimat. Dessa krav går att förena under förutsättning att:
• man bygger klokt. Var noga med materialval och byggteknik. Undvik kända problemkonstruktioner.
• man är medveten om var riskerna finns. Renoveringar eller andra standardförbättringar medför ofta också en förbättrad fuktsäkerhet. Det finns dock standardförbättringar som kan medföra ökad risk för fuktskador.
• man regelbundet kontrollerar och underhåller huset. Eventuella fel eller skador kan då åtgärdas på ett tidigt stadium.