Under 1800-talets senare hälft blev stenpartiet modernt. Tanken var att efterlikna fjällmiljöer och som växtmaterial användes alp- och fjällväxter. Ändamålet var också att ha en plats för växter som inte skulle trivas eller komma till sin rätt i en vanlig rabatt. I mindre trädgårdar blev stenpartiet ofta bara en liten jordkulle på plan mark, dekorerad med stenar.

Stenarna som användes skulle vara naturligt runda eller skiktade och placeras oregelbundet för att efterlikna naturen. Sprängsten användes inte. Jord och växter tillfördes i naturliga sprickor. Som kuliss användes ofta barrträd. Växter som rekommenderades för Norrland var bland annat alpaster, fagertrav, fjädernejlika, fjällglim, fjälltrav, karpaterklocka, taklök, vit fetknopp, gullbräcka, penningblad, hasselört, myskmadra, skuggbräcka, fjällsippa, guldazalea, tibast och tok.