Kulturlandskapet

De naturliga förutsättningar som präglar landskapet i vår region är dels den flacka kusten som under årtusenden sakta stigit upp ur havet och bildat bördiga slätter. Det är också inlandets barrskogsområden med vidsträckta myrar och kullig bergterräng. Tvärs genom dessa landskap flyter våra älvar, som under lång tid utgjort kommunikationsleder och kraftkällor. I anslutning till älvarna finns också mycket av den bördiga odlingsmarken och en stor del av bebyggelsen. Karaktäristiskt för inlandet är lidbebyggelsen, som utnyttjat högre lägen i landskapet för att bättre undvika köld och frost. I kustlandet är klimatet påverkat av närheten till havet, vilket ger relativt milda höstar och en större frihet i placering av bosättningar. Det var de ofruktbara markbitarna som nyttjades för bebyggelse, ofta i anslutning till skogsbryn, vattendrag eller terrängformationer.

Trots att många varianter av Västerbottensgården förekommit, anpassade efter varje gårds behov och platsens förutsättningar, finns några karaktäristiska och återkommande drag att ta hänsyn till vid byggande i dessa miljöer.

Byggnaderna är nästan alltid placerade parallellt och rätvinkligt i förhållande till varandra, ofta även i förhållande till omgivande gårdar. De många små byggnaderna är samlade till längor eller grupper, vilket ger att samlat, överblickbart och begripligt intryck. Fasaderna är timrade eller försedda med locklistpanelade träväggar som ursprungligen varit omålade, men som sedan 1800-talet funnit sitt uttryck i den röda, matta slamfärgen från Falun. De tunna, lätta sadeltaken har generösa taksprång och i stort sett samma taklutning.