Teglet kom till Sverige med munkarna på medeltiden. Tegel görs av bränd lera och storleken och formen på tegelstenen utgår från handens möjlighet att greppa den. Tegel var länge ett dyrt material. Det var först under 1800-talet då det började massproduceras på fabrik som teglet blev billigare. Det blev då möjligt att använda tegel för att bygga vanliga bostadshus. Teglet blev dock inte vanligt förrän man började använda det till att bygga finare villor i början av 1900-talet. Tegelhus är mer brandsäkra än trähus, därför gav staten stöd till de som byggde hus av tegel. Särskilt inne i städerna där husen stod närmare varandra och en eldsvåda lätt kunde spridas från hus till hus förespråkade staten att man byggde tegelhus. Tegelhusen fick ofta putsade fasader. Om teglet skulle vara synligt utvändigt användes ett mer hårdbränt tegel som kunde stå emot väder och vind. Efter 1930-talet blev det allt ovanligare att mura hela hus av tegel. Istället blev det vanligt att använda så kallat fasadtegel, ett tunt tegel, som utsmyckning på fasaderna.

Förband

Förbandsmurning innebär att stötfogar binds av överliggande sten. Vid murning av 1:stens väggar skall minst var 5:e sten läggas tvärs över murens längdriktning som bindare. Förbandsmurning kan utföras på många olika sätt. Några av de vanligaste förbanden är blockförband, munkförband och polskt (eller gotiskt) förband. Vid murning av 1/2-stens murar används vanligtvis löpförband (eller skorstensförband).