Murbruk, putsbruk och fogbruk är i princip sammansatta av samma material, men de fyller olika funktioner och är utsatta för olika påfrestningar. De måste därför anpassas efter sina speciella funktioner. Murbruk skall vara bindande och bärande. Det tillreddes tidigare på platsen genom att kalk, sand och vatten blandades.

Det finns skillnader mellan luftmurbruk och hydrauliskt murbruk. Luftmurbruk stelnar långsamt, hårdnar i luften men inte i vatten och är därför mindre hållbart i fuktiga miljöer. Det tillverkas vanligtvis av släckt kalk. Luftmurbruk dominerade vid all murning av byggnader fram till andra världskriget.

Hydrauliskt murbruk stelnar i såväl luft som vatten och har därför använts under jord samt i fuktiga miljöer. Det tillverkades av hydraulisk kalk, eller portlandcement. Dessa bruk trängdes efter 1940-talet alltmer ut av så kallat KC-bruk, kalkcementbruk,  som var starkare och hårdare och ansågs lättare att hantera. Ju större cementandelen är, desto hårdare och starkare är bruket. Rätt använt är KC-bruk ett hållbart alternativ, men det har också gett upphov till många skador eftersom det inte tillåter några rörelser i muren utan att den spricker.

Lerbruk bereddes enbart av mager lera, eller fetare lera tillsatt med sand. Lerbruk är ett svagt bindemedel, men ska tåla hetta bättre än kalkbruk och användes därför vid murning av eldstäder. På en väderutsatt skorsten bör bruket vara hydrauliskt och relativt starkt. Det bör dock inte vara hårdare och starkare än tegelstenarna.