En trapp bör behandlas med samma material och metod som ursprungligen. Äldre trappor såpskurades ofta precis som golven eller målades med linoljefärg. Omkring sekelskiftet 1900 blev det populärt att fernissa trappstegen. De kunde också behandlas med tidens så populära ådringsmålning eller marmoreringsmålas.

Under 1970- och 1980-talen blev det populärt att klarlacka gamla såpskurade furutrappor. Sådan lack har ofta nötts fult just där alla går som mest vilket gett missfärgade ytor där smuts fastnar mitt på trappstegen. Detta kan åtgärdas genom att måla trappan såsom var vanligt under 1800-talet. Tvätta först av med målartvätt och slipa med fint sandpapper så att ytan blir tillräckligt matt för att färgen ska fästa. Målas halva trappan i taget eller vartannat trappsteg så går den använda under tiden.

En lackad trappa som åter ska såpskuras måste slipas ren från lack och ytan blir då mycket känslig. Det tar tid innan såpskurningen åter ger träet en skyddad yta men det kan det vara värt. En trappa byggd på 1970- eller 1980-talet och som alltid har varit lackad bör dock få behålla sin behandling eftersom det hör till den tidens uttryck. För att kunna bättra på lacken måste hela trappan slipas ren för att därefter åter behandlas på samma sätt som tidigare.