I och med funktionalismens genombrott 1930 så mer eller mindre försvann den klassiska snickarglädjeverandan med inspiration från antiken. Denna ersattes istället av en striktare bro, ofta under ett fritt plåtklätt konsoltak som skyddade entrédörren.

I allmänhet användes betongtrappor och enkla räcken med ståndare och horisontella målade eller galvaniserade järnrör eller bandstål. Front av slätplåt förekom också. Vitt, grått och grönt var populära kulörer på räcken. Senare blev även svart vanligt liksom vertikala ståndare.

Bron blev också mindre vid den här tiden och ofta sidoställd, ibland svängd. Detta innebar att utrymmet att sitta på försvann liksom den skyddade uteplatsen, vilket får ses som ett tecken på att de flesta nu levde ett mer avklätt sommarliv där behovet av skugga inte var lika stort.

Folkhemstidens entréer skapades mer lekfulla. Trappan upp till entrén kunde vara utförd i betong eller i gallerdurk och räckena i dekorativt målat smide med geometriskt mönster. Entrépartiet blev mer och mer påkostat.