Den inglasade verandan dök upp vid samma tid som farstukvisten blev vanlig i norra Sverige. Delvis var det nog av praktiska skäl, då inglasningen innebar att golv och väggar blev mindre utsatta för fukt. Den inglasade verandan medförde också att det gick att vistas utomhus skyddad från väder och vind.

Verandan kunde vara helt eller delvis inglasad, i en eller flera våningar. Det kunde handla om en äldre veranda som senare glasats in eller en veranda byggd med inglasning redan från början. Fönsterbågarna kunde vara rikt spröjsade, gärna i intrikata mönster, eller av samma modell som på övriga huset. Smårutor längs kanten kunde vara genomfärgade i blått, rött och gult. Glas med etsat mönster, så kallat muslinglas, förekom också. Färgat glas och muslinglas användes gärna tillsammans. Nederdelen av väggen kunde se ut precis som en farstukvist med spjälor, den enda skillnaden var att insidan klätts med någon form av skivmaterial för att göra verandan tät.

Ibland har verandan och glasverandan kombinerats genom att den ena placerats ovanpå den andra. Glasveranda med balkong och takkupa eller frontespis var också en vanlig företeelse inom villaarkitekturen.