Under tjugotalsklassicismen började ytterdörrar tillverkade med ram av furu eller ek men med kärna av porös träfiberskiva förekomma. Utvändigt kläddes dörren med träfiberskiva eller tunn panel och ibland försågs den med glasöppning och sparkplåt i rostfritt stål. Under 1940-talet började kärnan göras av lamellträ eller spontade trästavar istället. Dörren kläddes därefter med hård träfiberskiva eller till exempel karosseripanel, gärna av ek. Kärnan kunde också fyllas med ett isolerande material. Mot mitten av 1900-talet blev portar av ädelträ som teak och ek allt vanligare, ofta med geometriska mönster såsom romber och meanderslingor spårade i panelen. Inslag av glasade partier var tidstypiskt liksom dörromfattningar markerade med tegel. Under 1960- och 70-talen fortsatte portarna tillverkas av trä med glaspartier ofta som sidoljus.