Före 1900-talets mitt målades portar nästan alltid med linoljefärg. Vanliga kulörer under 1800-talets förra hälft var guldockra och engelskt rött medan mörkt brunt och kromoxidgrönt var vanligare mot århundradets slut. Under det tidiga 1900-talet målades porten gärna i samma kulör som fönstren eller fernissades. Vitt och grönt var vanligt liksom mörkt brunt och grågrönt. Under funktionalismen och folkhemstiden blev fernissade dörrar populärt medan oljade dörrar var vanligast på 1960- och 70-talen.

Att något är nött behöver inte vara en brist. Det kan lika gärna vara en kvalitet som förmedlar samhörighet med tidigare ägare och en del av husets historia. Nötta ytor är vackra att se på och sköna att ta i. Betrakta det därför inte nödvändigtvis som en förbättring att måla om en dörr, för att färgen är nött just på det ställe där generationer har gripit tag i den.