För att få ett hållbart resultat av en ommålning, behöver du först ta reda på vilken färgtyp huset tidigare varit målat med. All färg består av pigment, bindemedel och vanligtvis något lösningsmedel. De olika färgtyperna brukar indelas efter det bindemedel som bygger upp färgskiktet och ger fäste till underlaget. Det finns också färger med blandningar av olika bindemedel, så kallade emulsionsfärger. Emulsioner innebär att ett emulgeringsmedel har tillsatts färgen, vilket gör att två olika bindemedel som normalt inte löser sig med varandra kan blandas.

Den stora principiella skillnaden mellan olika bindemedel handlar om på vilket sätt färgen ”torkar”. Oljefärger torkar genom en kemisk reaktion med luften; de oxiderar – en relativt långsam process som innebär att oljemolekyler hinner tränga in i träet. Färgtyper baserade på vatten torkar genom att vattnet avdunstar – en relativt snabb process där färgskiktet helt lägger sig på ytan. Sedan finns en flora av emulsionsfärger som i varierande grad kombinerar dessa torkningsegenskaper.

Normalt försvinner lösningsmedel genom avdunstning när färgen torkar. I en linoljefärg kan det även i någon mån bidra till att påskynda oxidationen. Vatten är det dominerande lösningsmedlet för magra bindemedel som lim och polymerer. Feta oljor kräver fettlösande ämnen som terpentiner eller alkoholer. Idag är sådana från naturen framställda lösningsmedel till stor del ersatta med lacknafta, en raffinerad oljeprodukt.

Valet av lösningsmedel styrs idag mest av hälsoaspekter. Högraffinerade terpentiner, som balsamterpentin, eller lågaromatiska, alifatiska lacknaftor, är i det sammanhanget stora framsteg. Tendensen idag är att allt fler färgfabrikanter försöker göra vatten till lösningsmedel även för emulsioner med feta bindemedel. Var då medveten om att detta i sin tur kräver tillsatser av en mängd kemikalier vars hälsoaspekter i vissa fall kan vara tvivelaktiga.

Val av färgtyp för underhållsmålning styrs i första hand av vilken yta som ska målas. En yta som tidigare varit målad med slamfärg bör även fortsättningsvis målas med slamfärg, av både kulturhistoriska och tekniska skäl, eftersom det är svårt att få bra vidhäftning med andra färg-

typer. En yta som tidigare målats med linoljefärg bör målas om med linoljefärg. På så vis erhålls ett enhetligt färgskikt som kan underhållsmålas många gånger och som bryts ner utifrån medan det skyddar träet.

Alkydoljefärg har i princip samma egenskaper som linoljefärg, men har större molekyler vilket ger sämre inträngning i träet, medan ytan blir hårdare och mer slitstark. Latexfärg vittrar inte och bryts inte ner. Molekylerna är stora och färgskiktet tjockt; en tjocklek som ökar vid varje ommålning och möjligheten till uttorkning av träet försämras. Undvik därför att måla om ofta och tjockt med latexfärg. Efter några ommålningar krävs att färgskiktet avlägsnas helt.

Att ta reda på vilken färg som sitter på fasaden kan vara svårt, i synnerhet om det rör sig om emulsionsfärger med blandade bindemedel. Gammal linolje- och alkydoljefärg bleks och kritar med tiden, beroende på att bindemedlet i färgens yttersta skikt bryts ner. Detta är bra inför ommålning, eftersom färgskiktet tunnats av och ytan är matt. Akrylateller plastfärg bibehåller kulör och glans längre men istället uppstår springor som släpper in fukt och får färgen att lossa i stora mjuka sjok.

 

Några knep för att ta reda på färgtyp

• Vatten löser upp limfärg.
• Slamfärg och mineralisk färg suger upp fukt och mörknar.
• T-sprit löser upp latexfärg.
• Lut löser upp olje- och alkydfärg.