Under 1700-talet blev det längs städernas huvudgator och på finare gårdar på landsbygden modernt att rödfärga timmerfasaderna. Förebild var adelns sätesgårdar söderut som målades ljust röda för att imitera tegel. När de inklädda knutlådorna började målas i avvikande färg får detta ses som ett ideal som övertagits från den klassiska arkitekturen. Knutar och foder målades sandstensgrå och fönsterbågarna gula som oljad ek. Den sandstensgrå färgen blev med tiden allt ljusare. Seden att måla husen röda spred sig under 1800-talet till vanligt folks bostadshus och till städernas och landsbygdens alla uthus. Många mangårdsbyggnader försågs då med en stående locklistpanel som målades röd.

Det röda slamfärgspigment som fått störst utbredning i Sverige är en biprodukt från koppargruvan i Falun och numera förknippas slamfärg nästan enbart med Falu rödfärg. Pigmentet framställs ur den söndervittrade rödmull eller varp som blir kvar när kopparen tagits till vara. Rödmullen tvättas, torkas och bränns. Låg temperatur ger ljusare ton, hög temperatur en mörkare. Idag tillhandahåller koppargruvan röd färg i två nyanser, båda med den för slamfärgen karaktäristiska matta lystern. Men slamfärger har genom åren funnits i vitt skilda kulörer och sammasättningar. Även lokala jordfärgsförekomster har nyttjats (bland annat i Skellefteåtrakten). De rödbruna nyanserna kunde därmed variera mycket förr. Vid sidan av de rödbruna har mer eller mindre gula eller gulbruna jordfärgspigment haft störst utbredning.

En blandning av mjölklister, vitriol och pigment som rörts samman i en kraftigt vattenspädd emulsion var vanligast. Oftast har också lite olja eller fett bindemedel tillsatts. I regel har järnvitriol (järnsulfat) använts till mörka pigment och zinkvitriol till ljusa, medan oljan kunde vara linolja, tran eller annat. Pigmenten var i huvudsak jordfärger eller krita. Även andra pigment kunde användas, men då steg färgens pris avsevärt. Att köpa färdigblandad färg är inget problem. Det finns många tillverkare och en mängd försäljningsställen. Färgen är då i regel baserad på pigment från Falu koppargruva. Idag finns åter flera andra kulörer förutom den röda.

    Slamfärger ger en matt yta som färgar av sig vid beröring. De lämpar sig bäst för målning utomhus på icke hyvlade träytor. Egenskaper som har gjort den röda slamfärgen så populär genom åren torde vara det låga priset samt att den är lätt att måla och lätt att förnya. Till detta ska läggas att den åldras på ett vackert sätt; den vittrar sakta ner från ytan utan flagning om den inte påförts för tjockt.

Slamfärgens skydd av träfasaden är bättre än vad dess enkelhet förleder oss att tro. Dels ger vitriolen en viss skyddande effekt på träet, men det viktigaste skyddet kommer från klistrets hygroskopiska egenskaper. Klistret sväller när fasaden är fuktig och täpper då till träets porer, medan det krymper vid torr väderlek och släpper ut fukten. Detta till skillnad från moderna plastfärger som har motsatta hygroskopiska egenskaper, det vill säga de öppnar och släpper in vatten vid regn och stänger inne fukten vid torr väderlek. Pigmentet i traditionell rödfärg skyddar mot UV-ljusets nedbrytning av träet.

Hur ofta en slamfärgad fasad behöver målas om ur estetisk synpunkt kan finnas mycket olika åsikter om. Ur teknisk synpunkt är det mer en byggnads läge och utsatthet för klimatet som avgör hur ofta målningen behöver förnyas. En södervägg kan behöva strykas dubbelt så ofta som en nordvägg. I utsatt läge kan en södervägg behöva förnyas med några års mellanrum om kraven på att den ska se ”ny” ut är stora. Finns inte de kraven är det sällan någon panik om det blir något längre intervaller. Dock bör undvikas att färgen helt tvättas ur i utsatta lägen om de skyddande egenskaperna ska bibehållas.

En av slamfärgens stora fördelar är att den är lätt att underhålla. Ommålning med samma färg är därför i regel den minst arbetskrävande av alla fasadbehandlingar. Kraftig borstning med piassavakvast är normalt det enda underarbete som behövs när man skall förnya en slamfärg; borsta så att smuts och vittrat pigment lösgörs från fasadytan. Skrapning behövs sällan, men håll ett öga på skyddade hörn, till exempel under tak om det har skett många tidigare strykningar. Då kan så många opåverkade färglager ha samlats på varandra att en viss spjälkningseffekt med tiden uppstått, om än sällan av allvarligare art.

Vid ommålning är ofta en strykning tillräcklig. Vid två strykningar gäller det att tänka på att inte måla för tjockt, eftersom färgen då lätt krackelerar när den torkar. Målning i direkt solljus ska undvikas eftersom vattnet då kan hinna avdunsta innan färgen hunnit få tillräckligt fäste. Idealet är en mulen och relativt varm dag, dock inte med risk för regn. Går det inte välja dag och målningen tvunget måste ske i solsken, så går det flytta runt byggnaden och undan solen med arbetet.

Att måla över en slamfärgsmålad yta med annan färgtyp är inte att rekommendera, eftersom vidhäftningen då blir osäker och det finns risk för flagningar. Å andra sidan går det inte heller måla slamfärg på en fasadyta som varit målad med andra färgtyper.

 

Hålla Hus recept på rödfärg

 

Det är varken svårt eller tidskrävande att koka egen rödfärg. Falu rödfärg går inte längre att köpa i pigmentform men rödockra kan användas istället. Viktigt är att koktiden görs tillräckligt lång så att förklistringen av mjölet blir fullständig, liksom emulgeringen. En försiktig varning kan ges för att blanda i mer än åtta procent olja. Det kan göra att färgen bildar en film och flagnar.

 

45 l vatten

1,5 kg järvitriol

2,5 kg finmalet råg- eller vetemjöl

9 kg rödfärgspigment

(linolja)

 

1 liter räcker till cirka 3 kvadratmeter

 

Koka upp vattnet. Tillsätt järnvitriolen och låt den lösa sig i cirka femton minuter under omrörning. Mjölet rörs ner och blandningen får sjuda i ungefär en timma tills det har smält. Rör ordentligt så det blandas väl. Rör ner rödfärgspigmentet och låt färgen sjuda i minst 30 minuter. Linolja tillsätts eventuellt och färgen får koka ytterligare femton minuter under omrörning. Du kan även tillsätta ett par deciliter såpvatten för bättre emulgering av linoljan. När färgen svalnat är den målningsklar.

 

Goda råd

 

• Moderna färgtyper i faluröda kulörer saknar den traditionella rödfärgens tekniska egenskaper och bör undvikas på äldre hus.
• Den faluröda slamfärgens ton varierar inom och mellan olika fabrikat. Välj en färgton som passar huset och dess omgivning.
• Slamfärg kan bara målas på tidigare slamfärgsmålade ytor eller på nytt ohyvlat virke. Tidigare slamfärgsmålade hus, som blivit övermålade med annan färgtyp kan återfå sin ursprungliga karaktär genom att målas med helmatt faluröd alkydoljefärg.
• Om fönster och listverk målas vita, använd en lätt bruten ton.
• Om huset enligt foton och färgdokumentation haft fönster i annan färg än vitt, överväg att ge husets arkitektur rättvisa genom att återskapa den ursprungliga färgsättningen.