Västerbottens informationsportal för byggnadsvård,
hushållning och samhällsutveckling

Villa klädd med masonite efterliknande puts i Hörnefors, Umeå. Foto: Pernilla Lindström, Västerbottens museum.

Masonit har blivit ett kulturarv i 1900-talets svenska bostäder och har sedan 1929 varit ett billigt, lättillgängligt, lätthanterligt och miljövänligt material för att bygga och under några årtionden på 1900-­talet var masonit det dominerande väggbildande materialet i Sverige. Knappast något varumärke för träfiberskivor är lika väl etablerat på den svenska byggmarknaden som Masonite från Masonite AB i Rundvik. Masonit har därför i vardagligt tal blivit synonymt med all slags hård board, oberoende av tillverkare. Andra varumärken som Unitex, Fibrex, Karlit, och Asfarock vittnar om materialets popularitet.

Funkisen och folkhemmet

Masonit blev tidigt funktionalismens favorit­material, mycket beroende på att den är formbar och som gjord för stora jämna ytor, egenskaper som var väl anpassade till den rådande estetiken. Masonit fick sitt genombrott i Sverige i samband med Stockholmsutställningen 1930. Masonitens lätthanterlighet gav förutsättningar för ett snabbt genombrott på marknaden även om nyproduktionen av bostäder vid den tiden var svag. Bostadsbristen ledde till slut till krav på en effektiv nyproduktion vilket bäddade för ett rationaliserat byggande där serietillverkningen och masoniten hade sin givna plats.

Tjugotalsklassicistisk villa med fasad av masonite i Rundvik, Nordmaling. Foto: Maria Löfgren, Västerbottens museum.

Användningsområden

Få byggmaterial har under 1900-talet haft så många olika användningsområden och funktioner i byggandet som masoniten. Vid utvändig beklädnad av väggar användes den hårda boarden för att efterlikna träpanel eller puts. Porös board användes också som fäste för fasadputs som kunde på­föras direkt på ­boarden. Förutom den hårda och den porösa boarden fanns det även medelhård board, s k  byggboard, vars väsentliga användningsområden var och är för ytterväggar och inre regelväggar. Under 1970-talet konkurrerades masoniten ut av spån- och gipsskivorna som gav nya konstruktionsmöjligheter och bättre brandskydd. Efter 1970-talets oljekris fick råvaran till masoniten, som dittills nästan varit gratis, dessutom ett pris som energikälla, vilket innebar en väsentlig prishöjning.

Materialegenskaper

Masonit består enbart av trä och vatten som värmts upp och sedan pressats samman utan tillsatser. Det är ett av de miljövänligaste ­material man kan bygga med idag. Masonit från ­Masonite AB var också det allra första bygg­materialet som godkändes och rekommenderades av Astma- och Allergiförbundet i mitten av 1990-talet. Eftersom masonit alltigenom är en trä­produkt kan den bearbetas med vanliga träverktyg. Det är även böjbart och formstabilt och förändras inte med tiden. Innan användning måste skivorna blötläggas, annars slår de sig med tiden. Blötläggningen kan utföras genom att ytan fuktas med en blöt trasa eller en piassavakvast så att man får en jämn vattning över hela ytan. Skivorna fuktas med vatten på den rutade s.k. virasidan, och plattorna lagras sedan med dessa sidor mot varandra under 48 timmar. Vid fuktningen sväller plattorna, men sedan de spikats upp torkar de och krymper sig helt släta. Masonit spricker inte och ger inga stickor. Den är naturligt motståndskraftigt mot fukt och motstår dessutom extrema temperaturer. Om masoniten utsätts för extrem fukt kan den dock till slut börja mögla, men det tar längre tid för mögel att få fäste på masonit än på vanligt trä. Ytan på masoniten är slät, lättmålad och lättstädad och drar mycket mindre färg än t.ex. trä. När en masonitskiva är uttjänt kan den brännas eller grävas ner.