Fasaden utsätts ständigt för påfrestningar. Solljus, regnvatten och frost medför långsam nedbrytning av fasadmaterialet. För att en träpanel ska fungera väl under en lång period krävs regelbunden kontroll och underhåll. Eventuella fel och skador kan då upptäckas och åtgärdas på ett så tidigt stadium som möjligt, vilket ofta innebär begränsade ingrepp.

Det vanligaste är att skador uppkommer lokalt, ofta i anslutning till läckande stuprör eller på fasadens nedre del, närmast sockeln. Skador bör undersökas noggrant, deras omfattning, utbredning och orsak. Skadade delar lagas därefter och orsaken till skadorna åtgärdas om möjligt. Det är tyvärr alltför vanligt att husägare i sin förskräckelse över några rötskadade paneländar tror sig måsta byta ut hela fasadpanelen. Det är dock sällan motiverat. Med ett regelbundet underhåll kan skadorna repareras där de uppstår utan att den övriga fasaden behöver påverkas.

På en stående panel är det främst de nedre paneländarna som utsätts för fukt. De suger och behåller vatten tillräckligt för att svampar ska trivas i betydligt större utsträckning än panelen i övrigt. Är skadorna begränsade till 10-15 cm på höjden kan det angripna virket kapas bort med cirkelsåg och ersättas med en horisontell bräda. Det innebär en förhöjning av fotlisten, men jämfört med alternativen får det betraktas som försvarbart. Ett alternativ som i vissa fall kan vara godtagbart är att kapa panelen längs en linje vid fönstrens underkant och sätta en utåtlutande list vid skarven och liggande, spontade, breda panelbrädor under listen. Det innebär naturligtvis en förändring av fasaden, men kan ibland vara motiverat.

Ett alternativ som förr var vanligt var att ändvända panelen. När brädorna började bli alltför anfrätta i nederkant lossades panelen och vändes sedan så att de dåliga ändarna hamnade under takfoten. Där kunde de också täckas över med en liggande bräda. Den här metoden är naturligtvis användbar även idag, men förutsätter att demonteringen sker mycket varsamt för att panelbrädorna ska förbli hela och kunna spikas upp igen.

En hyvlad spontad panel i olika riktningar, med friser och band, kan vara både lättare och svårare att reparera jämfört med en enklare typ. Vid det vanliga skadestället längst ner på fasaden är det ganska lätt att byta brädor om det är en liggande panel. Om bröstningsfälten består av stående panel är det ett måttligt arbete att byta ut dem. Det gäller i båda fallen att hitta passande utbytesmaterial, och numera har sågverken en del äldre paneltyper. Lokala skador mitt i en sådan fasad är mer problematiska.