Det finns situationer när det blir motiverat att sätta en ny panel på huset, det är då angeläget att välja dimensioner och utförande av den nya panelen som överensstämmer med husets ålder och karaktär. Är det en originalpanel som sitter på huset är det säkraste och bästa rådet att göra den nya panelen så lik den gamla som möjligt. Det finns några aspekter man då särskilt bör beakta: de horisontella listernas placering, dimensioner och utformning, knutarnas utformning och inklädning samt panelbrädornas bredder. En gammal locklistpanel bör naturligtvis också ersättas med en locklistpanel. Panelbredden är viktig för husets karaktär. När det gäller de äldre husen, där panelerna vanligen är breda och kraftfulla, dyker det gärna upp funderingar att välja mindre dimensioner, t.ex. för att sågverket inte har den breda panelen i lager, eller att den verkar dyrare. Man bör då komma ihåg att även denna detalj har en väsentlig betydelse, dels för husets utseende och långsiktiga värde och dels för virkets kvalité enligt resonemanget ovan.

Då den smala lockpanelen (ofta 10 cm bredd) blev modern fr.o.m. 1970-talet kom den ibland upp även på gamla Västerbottensgårdar och liknande hus, som renoverades. Då man kommer intill ett sådant fall erfar man tydligt hur huset har förlorat en stor del av sina tidigare värden. Den ”moderna” vanan att välja en och samma panelbredd till hela huset är inte något att ta efter då det gäller ett gammalt hus. Tvärtom ger det ett vackert och levande uttryck åt fasaden när panelbredderna varierar, eftersom det timmer som virket har sågats ur varierade i storlek. Det är därför värt besväret att leta en såg som kan ta fram panelbrädor så lika de gamla som möjligt. Man bör inte heller förledas av det moderna byggandets idéer att börja rikta upp fasaderna om stommen lutar. Det är inte ovanligt att timmerväggar är byggda med en viss lutning utåt–uppåt, alltså att huset är bredare upptill. Ett sådant karaktärsdrag bör man naturligtvis bevara.

Beroende på hur en planka är framställd kan den få relativt olika utseende, men också olika egenskaper. En sågad yta får uppruggad ytstruktur och kapade fibrer som suger vatten. Däremot ger den ett bra fäste för färg; även faluröd slamfärg. Om plankan är sågad på en gammal, grovbladig ramsåg kan man se tydliga, raka skär från sågbladet i ytan. En cirkelsåg ger böjda skär och vanligtvis inte lika tydliga. En bilad eller hyvlad yta blir slät och får slutna fibrer. Den blir mer vattenavvisande och får därmed större förutsättningar att hålla i ett väderutsatt läge. Hyvlade fasadpaneler sattes förr upp på många hus som var avsedda att målas med linoljefärg, framför allt i tätorterna. De har visat sig vara mycket beständiga.

Bedömning av virke

I byggandet är det huvudsakligen fyra olika egenskaper man värdesätter och försöker bedöma träets kvalitet efter. De är styrka, beständig¬het, bearbetbarhet och formstabilitet. Användningen avgör vilka egenskaper som är viktigast. När det gäller kraven på bearbetbarhet och formstabilitet kan sågverkens sorteringsklasser ge en vägledning för virkesvalet. När det gäller kraven på styrka finns en särskild standard för hållfasthetssortering av konstruktionsvirke. Men om kravet på beständighet mot röta är det viktigaste kravet, räcker inte de standardiserade sorteringsreglerna. Då måste man själv göra en bedömning av virket. För att göra sådana bedömningar måste varje trästycke värderas separat. Det handlar om att väga samman många olika materialegen¬skaper; något som förutsätter goda kunskaper och lång erfarenhet av materialet. Man får bedöma träslag, täthet på årsringarna, kärnvedsandel, hur det är sågat ur stocken, vridningstendenser m.m. Det är inga enkla bedömningar. Ett gott råd kan vara att be om hjälp hos någon sågverksägare eller brädgårdsarbetare med stor erfarenhet, som man har förtroende för. Viktigt är då att tala om till vad och i vilken miljö virket skall användas. För att vara en bra virkesbedömare krävs både kunskap och ett känslomässigt engagemang i materialet. Alla sinnen används för att samla information. Förutom synen används hörseln, genom att lyssna när man t.ex. knackar på plankan, känseln genom att känna på vikten och ytstrukturen samt luktsinnet genom att försöka identifiera t.ex. dofter av kåda, tjära, terpener eller andra oönskade lukter.

Virkessortering

Virke sorteras efter fastställda regler i kvalitetsklasser efter sågningen. Dessa regler finns dock i tre olika varianter, vilka alla idag är i bruk. Vi har dels reglerna från 1960, som finns samlade i den s.k. ”Gröna boken”. Denna ersattes 1994 av en gemensam nordisk standard som samlades i den s.k. ”Blå boken”. Dessutom finns sedan år 2000 en europeisk standard för virkessortering, benämnd SS-EN 1611-1. Sorteringen görs utifrån en okulär besiktning som tar hänsyn till en rad olika parametrar som t.ex. kvistar, vankant, sprickor, snedfibrighet, missfärgning m.m. Däremot tar denna sortering inte hänsyn till träslag, årsringstäthet eller eventuell kärnandel i veden.

Virkestorkning

Det har stor betydelse för formstabiliteten hur en bräda är sågad. Trä krymper ungefär dubbelt så mycket i tangentiell riktning som i radiell. Det innebär att en planka formförändras på olika sätt när den torkar beroende på ur vilken del av stocken den är sågad. Förr var torkning av det sågade virket en mycket utdragen process. Det staplades upp med ströläkt och taklades för att lufttorkas. ¬Beroende på vad virket skulle användas till kunde lagringstiden ibland bli ganska lång, ofta flera år. Under denna tid fortsatte en viss förhartsning av kådämnen i veden, som gjorde virket hårdare och fastare. Lufttorkning i brädgård förekommer fortfarande på många små sågverk. Men i den moderna sågverksindustrin tar detta för lång tid. Man påskyndar processen med olika artificiella metoder. När man väljer virke skall man tänka på att få en fuktkvot som är anpassad till den miljö det skall användas i. Detta för att trädetaljerna inte skall fortsätta att krympa eller svälla sedan de kommit på plats. Byggnadsvirke för utomhusbru k är normalt byggtorrt och kan förvaras utomhus om det ströläggs och skyddas för nederbörd.

Benämningar på olika fuktkvots­nivåer
Skogstorrt	25-30 %
Byggtorrt	12-22 %
Snickeritorrt	9-14 %
Möbeltorrt	6-10 %