Västerbottens informationsportal för byggnadsvård,
hushållning och samhällsutveckling

Byte av skadade delar i locklistpanel, Degerbyn Skellefteå. Foto: Maria Appelstam Häll, Skellefteå museum.

Paneländar

På en stående panel är paneländarna längst ner utsatta för fukt och rötsvampar. Paneländarna suger och behåller vatten tillräckligt för att svampar skall trivas i betydligt större utsträckning än panelen i övrigt. På en stående panel är skador längst ned inte helt lätt att bemästra, om man inte skall byta ut alltihop. Det steget vill man naturligtvis inte ta om panelen är i bra skick på huvuddelen av ytan, och särskilt om det är ett originalmaterial av väsentligt värde. Om skadorna inskränker sig till 10-15 cm på höjden kan man med cirkelsågen kapa bort det angripna och ersätta med en horisontell bräda. Det innebär en förhöjning av fotlistdetaljen, men jämfört med alternativen får den betraktas som försvarbar. Ett alternativ som i vissa fall kan vara försvarbart är att kapa panelen längs en linje vid fönstrens underkant. Man sätter då en utåtlutande list vid skarven och liggande, spåntade, breda panelbrädor under listen. Det innebär naturligtvis en förändring av fasaden, men den kan ibland vara motiverad. Ett alternativ som förr inte var ovanligt var att man ändvände panelen. När brädorna började se alltför anfrätta ut i nederkant lossade man panelen och återspikade den så att de dåliga ändarna hamnade under takfoten. Där kunde de också täckas över med en liggande bräda. Den här metoden är naturligtvis användbar även idag, men förutsätter att man är mycket försiktig vid demonteringen för att man skall få kvar hela panelbrädor att spika upp.

Fotlisten

Själva fotlisten är särskilt utsatt då den även får ta emot vattnet uppifrån fasaden. Man har några utvägar om den är dålig. Som tur är brukar den dock vara ganska lätt att byta. Viktigt är bara att man väljer ett hållbart virke, alltså furukärnvirke, till den nya, särskilt om det inte ska vara något bleck. Kärnfuru är nu tyvärr inte någon handelsvara i sig, men genom att köpa vanlig plank med god kärnandel och sedan klyva bort ytveden kan man skaffa en list av kärnved med god hållbarhet. Viktigt är att kärnved finns i ytan på den övre, lutande delen. Ett sätt att diskret skydda en list som man inte vill byta ut är att beslå överkanten med en blyplåt. Den följer underlaget, kanten viks ned utan spräng och den bär färg bra. Viktigt för att utseendet på plåten ska bli diskret är att den ligger an mot listen och bara täcker dess övre, lutande del med ett utstick på mindre än en centimeter. Har man byggnader med mer designade paneler – kanske främst vanliga i tätortsmiljö – så är det normalt att listerna är täckta med bleck, och då är underhållet inte särskilt problematiskt.

Spontade paneler

De hyvlade, mer ”designade” fasadpanelerna i form av fasspont i olika riktningar, med friser och band och ofta målade med ljus oljefärg, kan vara både lättare och svårare att reparera, jämfört med en enklare typ. Vid det klassiska skadestället nere vid foten är det ganska lätt att byta ett antal bräder om det är en liggande panel. Om bröstningsfälten består av en stående panel är det ett måttligt arbete att byta de ytorna. Det gäller i bägge fallen att hitta passande utbytesmaterial, och numera har sågverken en hel del av av äldre paneltyper. Lokala skador mitt i en sådan fasad är lite mer problematiska, eftersom bräderna är spontade. Förfaringssättet blir beroende av omständigheterna från fall till fall.

Reparera eller byta ut?

Ibland står man inför ett val mellan reparation av den befintliga panelen eller en helt ny. Det är då främst två aspekter som är avgörande: Den teknisk/ekonomiska: Det finns naturligtvis en gräns där skicket är så dåligt att lagning och komplettering blir äventyrligt, utbyte kan te sig bättre ur denna synpunkt. Den kulturhistoriska : Om det är ett originalmaterial man har framför sig måste det värdet vägas in, och det kan väga tungt för reparationsalternativet. (På sikt kan det ekonomiska värdet stå sig nog så bra med detta alternativ.) Vad gäller beständigheten är det inte heller säkert att den lappade och lagade panelen står sig sämre. Vi vet att virket förr togs ur mer mogen skog än nu, och det gav en god virkeskvalité. Trä, som sitter på en lodrät vägg har normalt en lång livslängd, och en väderbiten, småsprickig yta betyder inte att beständigheten har påverkats i någon större grad. Ibland när panelen har stora skador kan man stå inför ett knepigt val mellan reparation av den befintliga eller komplettering med en ny. Funderingar om andra fasadmaterial, exempelvis korrugerad plåt kan också i vissa fall komma på tal. Om den gamla panelen är ursprunglig har den ett kulturhistoriskt orginalvärde som är oersättligt. Den hör så att säga samman med huset. Fasadplåt är ett främmande material till tradition och karaktär.