Västerbottens informationsportal för byggnadsvård,
hushållning och samhällsutveckling

Gammalt timmerhus i Rismyrliden där fönstret i bottenvåningen omkring mitten av 1900-talet bytts ut mot ett tvåluftsfönster utan spröjs. Foto: Skellefteå museum.

Utbyte av fönster i energibesparande syfte kan inte motiveras av enbart ekonomiska skäl. Ett okopplat fönster med invändig tätning uppfyller, tack vare det större avståndet mellan rutorna ungefär K-värdet 2,0, vilket är jämförbart med ett nyare treglasfönster. Den lösa innerbågen kan hängas på gångjärn och förses med beslag för öppningsbarhet. Tätningslister kring innerbågar och förbättrad drevning kring fönsterkarmar är de åtgärder som bör komma i första hand.

Vid byte av fönster bör man tänka på:

Att bibehålla storlek och proportioner. Alltså inte förminska fönsterytan, genom att montera ny karm inne i den gamla eller genom väsentligt bredare karmar, poster och bågprofiler.
Att bibehålla material och indelning. Alltså inte förändra postindelning och spröjsning, de hör samman med husets tidsålder. Utanpåliggande ”fuskspröjsar” kan inte utseendemässigt ersätta äkta.
Att den inre rutan kan bytas mot ett s k energisparglas, men tänk då på att dessa brukar vara tonade vilket ger ett minskat ljusinsläpp och ett vanligtvis oönskat intryck av mörka hål i fasaden.

Fönster utsätts för stora klimatiska påfrestningar, men utfördes i äldre tid i mycket hög virkeskvalitet. Ett fönster tillverkat i kärnvirke har med regelbundet underhåll en närmast obegränsad livslängd. Att byta ut sådana fönster innebär att byta ner sig, nya träfönster har inte samma virkeskvalitet. Värmegenomgångstalet är i princip beroende av antalet glas, typ av glas och avståndet mellan rutorna. Fönster med separata bågar kan tack vare det stora glasavståndet, väl tätade få ett värmegenomgångstal som är jämförbart med treglasfönster. Det kan också i vissa fall vara möjligt att montera en extra ruta, en isolerglasruta eller ett energiglas i den inre bågen. Försök att bevara de gamla fönstersnickerierna, nytillverkade fönster kan aldrig fullt ut kopiera det ursprungliga snickeriarbetet. Gamla fönsterbågar kan se vittrade, luddiga och spruckna ut, men det är i allmänhet bara på ytan och har inget med röta att göra. Genom att sticka i bågen med ett vasst föremål. t ex en kniv, kan man få veta om bågen blivit angripen av rötsvampar. Gamla fönsterbågar är ofta stiftade från utsidan, med en smidd spik som slagits in halvvägs i karmen och böjts in mot bågen för att hålla denna på plats. Innanfönster skruvades med innanfönsterskruv. Det är fullt möjligt att göra sådana fönster öppningsbara genom att montera gångjärn och lämpliga stängningsbeslag.

Moderna fönster har fått allt grövre dimensioner på snickerierna. Det innebär mindre glasyta och mindre ljusinsläpp. Det innebär också att utseendet i fasaden blir rätt kraftigt förändrat om man byter sina gamla fönster mot nya standardfönster. Fönster med aluminiumklädd utsida har sedan 1980-talet varit populära vid nyproduktion av byggnader. Under senare tid har de även kommit i bruk vid renoveringar av äldre hus. Detta är olyckligt. Aluminiumklädda fönster ger med sina breda profiler och kyliga materialkänsla nya proportioner och ett modernistiskt uttryck.