Värmegenomgångstalet på ett fönster är i princip beroende av antalet glas, typ av glas och avstånd mellan rutorna. Gamla fönster med lösa innerbågar har vanligen stort avstånd mellan glasen. Detta gör att de med effektiv tätning av innerbågen kan komma ner i U-värden strax under 2,0 precis som kopplade treglasfönster. Den traditionella tätningen med klisterremsor på insidan är en effektiv men ganska arbetskrävande metod. Detta går att komma ifrån genom att hänga de lösa innerbågarna på gångjärn och förse dem med stängningsbeslag och moderna tätningslister.

Tätningslister kring innerbågar och förbättrad drevning kring fönsterkarmar är de åtgärder som bör komma i första hand på äldre fönster med lös innerbåge. Drevmånen, det vill säga springan mellan karm och väggstomme, tätades traditionellt med lindrev, mossa eller återbrukade textilier såsom byxor, skjortor, trasmattor med mera. Det kan i vissa fall vara möjligt att montera en extra ruta, en isolerglasruta eller ett energiglas i den inre bågen eller byta ut den lösa innerbågen mot en nytillverkad med sådant glas. Denna typ av åtgärd bör dock komma i andra hand.

Kopplade tvåglasfönster har sämre U-värden, normalt ca 2.5 – 3,0 W/m2K. Värmemotståndet på dessa kan dock förbättras till strax under 2,0 genom att den inre rutan byts ut mot en ruta med lågemissionsskikt av till exempel tenn, eller mot en tvåglas isolerruta om bågen klarar detta.

Tänk också på de enkla och billiga sätt som finns att spara energi. Med hjälp av gardiner och persienner som stängs för om natten, i synnerhet när det är kallt ute, är det möjligt att förbättra värmemotståndet avsevärt.