Fönstren placerades traditionellt i liv med fasaden. Symmetri och jämn fönstersättning var ideal under hela 1800-talet. Det var då relativt vanligt att använda sig av blindfönster i fasaden för att uppnå denna symmetri. Vid seklets slut placerades fönstren inte längre så strängt symmetriskt som tidigare utan anslöt i första hand till husets planlösning. Blindfönstret förlorade därmed sin funktion. Fönstren fördelades under tjugotalsklassicismen åter jämnt över fasaden medan funktionalismen gärna placerade dem i band om tre eller fyra, ibland över hörn.