Stengrunden utvecklades under 1800-talet, och det blev allt vanligare med täta socklar av utkilade och huggna eller tuktade stenar. Det blev också allt vanligare att isolera bottenbjälklaget, genom att spika en trossbotten under golvåsarna och fylla mellanrummet med torv, spån eller annat isolerande material. Man gjorde en torpargrund, eller med modern terminologi en krypgrund. Denna modernisering innebar en stor förändring, inte bara för inomhusklimatet. Den innebar också att luften och marken under huset blev kallare, vilket ökade risken för fuktrelaterade skador. Markfukten ventilerades ut genom öppningar i sockeln.

Stenfoten

Byggnadens stenfot betyder mycket för det visuella uttrycket. Konstruktivt förmedlar stenfoten byggnadens tyngdkrafter ned till marken, men visuellt står den också för byggnadens förankring till marken. En kraftfull och rustik stenfot som råder – är något utdragen – i förhållande till fasaden ger intryck av stabilitet och förankring, medan en indragen och slät sockel mera förmedlar intryck av ett lätt och svävande hus. Detta är något man bör tänka på exempelvis om det är aktuellt att tilläggsisolera fasaderna. Det är då i allmänhet nödvändigt att bygga på stenfoten lika mycket som fasaden för att behålla den visuella förankringen till marken; en nog så svårbeslutad åtgärd i de fall man då måste bygga över ett vackert stenhuggeriarbete. Man bör tänka sig noga för. Det kanske till och med är motiverat att utföra tilläggsisoleringen på väggens insida för att kunna bevara den vackra stenfoten.

Täta stenfoten

Att av resursbesparande skäl rekommendera förbättrad isolering i de bjälklag som har vanlig torpargrund är lite vanskligt med tanke på fuktproblematiken. Det bör i så fall göras med måtta och man bör efter åtgärden hålla kryputrymmet under uppsikt de närmsta åren för att kontrollera om något svampliknande börjar växa, eller om missfärgningar på träet börjar bildas. En säkrare, billigare och mera resurssnål metod att spara på värmen är att täta sockelns ventilationsöppningar under vinterhalvåret och skotta upp snö mot husets väggar.

Fukt i krypgrunder

Krypgrunder har varit mycket vanliga i våra trakter. De har i allmänhet fungerat väl och inte varit orsak till anmärkningsvärda problem. Trots detta måste påpekas att krypgrunder när det gäller fuktrelaterade skador är mycket känsliga konstruktioner. Rent teoretiskt kan man räkna med att fuktigheten i en krypgrund under en stor del av året är så hög att det finns förutsättningar för mikrobiell tillväxt. Detta ställer naturligtvis stora krav på markens beskaffenhet. Den bör vara i någon mån naturligt dränerande. Den bör också vara anordnad så att ytvatten avleds från huset. Men redan den ånga som tränger upp ur marken och den fuktighet som varm uteluft transporterar in under huset kan vara tillräcklig för att åstadkomma skador.

För ägare av bostadshus med krypgrund finns tre viktiga råd att ge:
• Om grunden har fungerat utan problem tidigare skall man vara mycket försiktig med att göra förändringar som kan förändra klimatförutsättningarna under huset. Det gäller såväl med isolering som med täta ytskikt.
• Se till att krypgrunden är inspekterbar och inspektera den regelbundet. Detta är särskilt viktigt om man gjort några förändringar i huset, renoverat eller förändrat uppvärmningen. Men även speciellt varma eller fuktiga somrar kan innebära tillräckliga förändringar i krypgrundsklimatet för att mikrobiell tillväxt skall uppstå.
• Om skadesvampar upptäcks vid inspektionen bör man alltid tillkalla en sakkunnig, som kan bedöma vilken svamp det rör sig om, orsaken till att den börjat växa samt vilka åtgärder som kan vara lämpliga för att sanera bort angreppet och undvika framtida problem.

 

 

Isolering av golvbjälklag

En traditionellt byggd krypgrund med isolerat bjälklag och ett kallt kryputrymme mellan marken och bjälklaget har flera fördelar, men också en nackdel på grund av risken för skador av fukt.

Lite fuktteori – förenklat beskrivet påverkas en krypgrund av fukt enligt följande:
• Regn- och smältvatten rinner in under huset. Detta kan förhindras genom att marken ges en lutning från huset och att regnvatten från stuprören leds bort från huset.
• Risken med högt markvattenflöde åtgärdas med en god dränering.
• Markfukt tränger i ångfas upp i krypgrunden. Denna fuktbelastning går ofta lätt att minska genom att man lägger ut en åldersbeständig plastfolie på marken under huset. Observera att plastfolien måste läggas ut på ett särskilt sätt. Plastfolie får inte läggas ut om det finns organiskt material på marken under huset.
• Under den varma årstiden kan varm fuktig uteluft kylas ner under huset och kondensera. Enbart av uteluften som fuktkälla kan fuktigheten i krypgrunden bli så hög att stora skador uppkommer. Detta problem är svårare att handskas med. Det finns olika metoder att försöka minska denna fuktbelastning i krypgrunden. Ett sätt är att lägga ut en värmeisolering på marken under huset. Ett säkrare sätt att få det torrare under huset är att montera in en speciell typ av avfuktningsaggregat. Idag är det vanligt att montera in dessa avfuktningsaggregat i både nya och gamla hus.

En traditionell uteluftsventilerad krypgrund kräver ventilering. Att ha en överdrivet stor ventilering av krypgrunden kan dock medföra ökad fuktbelastning och ökade fuktskador. Ofta förekommer byggrester, torv m.m. på marken under huset. Dessa material blir särskilt utsatta för mikrobiell tillväxt vid hög fuktighet och utgör därför en stor risk. Allt organiskt material på marken bör om möjligt rensas bort. En fuktskada i krypgrundsutrymmet upptäcks ofta på grund av att lukt känns inne i huset. Om det känns en lukt i huset är det klokt att rådfråga en sakkunnig om lämpliga åtgärder. Om det är möjligt bör utrymmet under huset göras tillgängligt för årliga kontroller. Detta för att eventuella skador skall kunna upptäckas och åtgärdas på ett tidigt stadium.