Västerbottens informationsportal för byggnadsvård,
hushållning och samhällsutveckling

En traditionellt byggd krypgrund med isolerat bjälklag och ett kallt kryputrymme mellan marken och bjälklaget har flera fördelar, men också en nackdel på grund av risken för fuktskador. Att av resursbesparande skäl rekommendera förbättrad isolering i de bjälklag som har vanlig torpargrund är därför lite vanskligt. Det bör i så fall göras med måtta och efter åtgärden bör kryputrymmet hållas under uppsikt de närmaste åren för att kontrollera om något svampliknande börjar växa, eller om missfärgningar på träet börjar bildas. En säkrare, billigare och mer resurssnål metod att spara på värmen är att täta sockelns ventilationsöppningar under vinterhalvåret och skotta upp snö mot husets väggar.

En kraftfull och rustik stenfot som råder, det vill säga är något utdragen i förhållande till fasaden, ger intryck av stabilitet och förankring. En indragen och slät sockel förmedlar istället intryck av ett lätt och svävande hus. Detta är något att tänka på, exempelvis om det är aktuellt att tilläggsisolera fasaderna. Det är då i allmänhet nödvändigt att bygga på stenfoten lika mycket som fasaden för att behålla den visuella förankringen till marken. Detta kan kännas som ett svårt beslut i de fall då ett vackert stenhuggeriarbete måste byggas över. Det bör därför noga övervägas. Det kanske till och med är motiverat att utföra tilläggsisoleringen på väggens insida för att kunna bevara den vackra stenfoten.

Viktiga råd för krypgrunder