På 1880-talet kom linoleummattan som gjorde golven mer lättskötta. Foto: Irene Gustafson, Skogsmuseet i Lycksele.
På 1880-talet kom linoleummattan, eller korkmattan som den också har kallats eftersom kork användes som fyllnadsmaterial. Mattan gjorde golven mer lättskötta. Den tillverkades av oxiderad linolja och harts som valsades fast på juteväv. Första tillverkare i Sverige var Linoleum AB Forshaga som bildades 1896. Linoleum kom att förknippas med hygien och modernitet, men dessa golv betraktas idag ofta som ett slit- och slängmaterial. Linoleummattor förekom i svenska bostäder ända in på 1960-talet och inte förrän 1973 upphörde produktionen i Sverige.
Det finns två typer av linoleummattor; den genomgjutna och den tryckta. Den förra kan vara enfärgad eller mönstrad, i den senare är det själva linoleummassan som utgör mönstret som skapas genom tillsatser. Den tryckta mattan fanns i 500-600 olika mönster i upp till tio olika kulörer. De första gjordes för hand med formar av trä vilket brukar synas i mön-stret. Särskilt under 1910—30-talen fanns många mönster att välja mellan.
Till en början lades en liten bit matta löst framför arbetsbänken i köket eller under bordet. Den var ofta enfärgad i brunt, terrakotta eller grönt. 1903 började granitmönstrade mattor produceras och 1910 mönstret Jaspé som kom att bli mycket vanligt. Så småningom började brädgolven täckas in helt med en mönstrad linoleummatta. Under funktionalismen blev golv lagda med svartvitrutiga plattor populärt. 1953 kom mönstret Marmoleum i svensk produktion och det är än idag det vanligaste.
Linoleum kan självläka mindre repor och märken. Den oxidationsprocess som startar när linoljan och hartsen blandas fortsätter nämligen i det färdiga golvet. Linoleum är känsligt för vatten och starka rengöringsmedel. Vid våtrengöring ska alkaliska rengöringsmedel aldrig användas utan enbart neutrala. Såpa bör alltså undvikas eftersom den har för högt pH-värde. Äldre mönstrade linoleummattor måste fernissas för att förbli hållbara. Dagens fernissor håller dock inte samma kvalitet som de äldre.
1947 lanserade Limhamns träindustri AB vinylplattor kallade Tarkett. Vinylgolvet hade obegränsade infärgningsmöjligheter. De tidiga plattorna hade ofta mönster som imiterade Jaspé. Så småningom började golvet tillverkas som matta på rulle och även användas som väggbeklädnad i våtrumsmiljöer. 1956 började asbest användas som fyllnadsmaterial vid tillverkningen men detta upphörde 1974 när det uppdagades att materialet var hälsovådligt. På 1970-talet efterliknade plastmattorna ofta sydländska kakelmönster i brunt eller grönt.
På 1950-talet lanserades Kork-o-Plasten, en utveckling av de korkplattor som introducerats på marknaden 1904, nu med överdrag av PVC.
