Västerbottens informationsportal för byggnadsvård,
hushållning och samhällsutveckling

Spegeldörrar har genom åren utförts i många olika varianter. Foto: Historiska Hus i Norr AB.

Inomhus har spegeldörrar, varit helt dominerande fram till 1930-talet. Sådana dörrar har genom åren utförts i många olika varianter. Fyllningarna kan vara utanpåliggande på ena sidan och infällda på den andra eller liksidiga. Storlek och proportioner mellan fyllningarna kan variera liksom fyllningarnas infästning i ramen och profileringen däremellan.

Kännetecknande för en dörr med anor från 1700-talet är: att den har låg höjd i förhållande till sin bredd. Bredden kan vara upp till en meter, men höjden knappast mer än 180 cm. Den har en hög och kraftig tröskel. Den har utanpåliggande fyllningar, det vill säga speglar som är ungefär lika tjocka som ramträet och sticker ut på ena sidan av dörren. Den vanligaste spegelindelningen var tre fyllningar, en liggande smal i mitten och den övre en stående rektangel betydligt större än den nedersta som var mer kvadratisk. Den mittersta spegeln kunde vara räfflad. Utanpåliggande plattgångjärn, eller spår efter sådana, är också ett tecken på hög ålder.

Under 1800-talet blev trösklarna lägre och dörrarna högre. Den vanligaste dörren var en halvfransk modell med profilen hyvlad i ramträet. I slutet av århundradet kunde dörrarna också delas in i fyra speglar, en liggande upptill och en nedtill och däremellan två stående speglar. I förnämare miljöer utfördes dörrarna ibland som helfranska, med fyllningarna fästa med en kraftig profilhyvlad list.

Under 1800-talets senare del började denna övergång utföras med påspikade lister. Förenklingen fortsatte på 1900-talet och ledde fram till 1920-talsdörrar som kunde ha fyllningar i plywood listade med kvartsstav i ramen. 1900-talets spegeldörrar delades ofta in i två eller flera lika stora speglar där den översta spegeln kunde ersättas med en glasruta. Introduktionen av de nya hårda träfiberskivorna på 1930-talet medförde, tillsammans med de nya renhetsidealen, att dörrar skulle vara släta. Underslutet av 1950-talet slog fanér från importerade träslag igenom och gabondörrar blev vanliga. Till vardagsrummet försågs dörrarna gärna med mönsteretsat glas, kanske det till och med var en pardörr.

Under
slutet av 1950-talet slog fanér från importerade träslag igenom och gabondörrar blev vanliga. Foto: Pernilla Lindström, Skellefteå museum.

Under senare decennier har idealen svängt tillbaka och spegeldörrar blivit mer eftertraktade än släta dörrar. Det har lockat många att byta ut fullt fungerande originaldörrar mot nya eller begagnade spegeldörrar. Kom då ihåg att fanérade eller målade, släta dörrar intimt hänger ihop med de ideal som formade folkhemmets och modernismens bostäder. I miljöer som präglas av dessa ideal hör helt enkelt inte spegeldörrar hemma. Behåll de dörrar som hör samman med huset. Tänk på att även beslagen har mycket att berätta. Behåll de beslag som fungerar.