Äldre dörrar är ofta ådringsmålade. Foto: Historiska Hus i Norr AB.

Dörrarna var under 1800-talet oftast enfärgade eller ådringsmålade. Kulörerna var mustiga såsom engelskt rött, bränd terra, kimröksgrått eller guldockra. Ofta var dörrbladet målat olika på de två sidorna, för att matcha det rum sidan hörde till. Kanterna på dörren målades också olika, framkanten som dörrens framsida och bakkanten som dörrens baksida. Omkring sekelskiftet 1900 kunde dörrarna ha olika färger på speglar och ramverk och ibland också en tredje kulör på listverket. Under nationalromantiken laserades ofta snickerier och dörrar för att se äldre ut. Till det användes två eller fler nyanser av linoljefärg. Dörrar under och efter 1930-talet målades ofta i en enhetlig ljus färg eller fanérades med björkfanér.

Att åtgärda en målad dörr

Det är inte nödvändigtvis en förbättring att måla om dörren för att färgen är nött där generationer gripit tag i den. Gamla linoljefärgsmålade dörrar kan vara vackra även om de är mycket nötta. Sådana dörrar bör åtgärdas så litet som möjligt. Försiktig rengöring med såpvatten och möjligen en rekonditionering av färgen genom så kallad halvoljning, det vill säga kraftigt förtunnad linolja som gnuggas in med trasa, är ofta tillräckligt. Många gamla dörrar har målats om så många gånger att färglagret blivit för tjockt för att ett bra resultat ska kunna uppnås om den målas en gång till. Då återstår bara färgborttagning. Varmluft och skrapning är den gängse metoden. Men använd skrapan med omdöme så inte träet skadas. För profilerna måste egna skrapverktyg vanligtvis filas till. För målningen rekommenderas linoljefärg i flera tunna strykningar. Tänk på att fyllningen ska kunna röra sig i förhållande till ramen för att inte spricka när luftfuktigheten sjunker. Måla därför inte fast fyllningen i ramen.