I de fall väggar idag har bevarad lerklining torde den primära funktionen ha varit att jämna ut timmerväggen inför en ytbehandling. I de flesta fall var detta målning, och nästan alltid med limfärg gjord på en blandning av bindemedel (lim), pigment och vatten. Vitlimning kunde göras direkt på timret och kunde också utgöra grund för dekorationsmåleri. I Västerbotten där utvändigt målade byggnader länge var ett bevis på välmåga betraktades invändigt dekormåleri, även enkelt sådant, som en lyx som endast förekom hos mer välbärgade personer. Eftersom det inte heller fanns några direkta högreståndsmiljöer att tala om i länet kunde det rådande modet omtolkas högst personligt och bygdemålarna dekorerade främst efter eget tycke och smak.

Till de enklare målningsteknikerna hörde att rulla eller dra en trasa eller svamp doppad i kulört limfärg i vertikala linjer över väggen, att göra slingor eller vertikaler med handen (så kallad nävamålning) eller trycka motiv med hjälp av en potatis. Det vanligaste var dock stänkmålning med en eller flera färger, utfört med en björk- eller kråkbärsvisp. Variationen på stänkens storlek och karaktär har skiftat. Mycket av det dekorationsmåleri som har bevarats i länets kustbygd är annars marmoreringar. Även här varierar färg och manér en hel del.

Utöver dessa tekniker var schablonmålning vanligt, en teknik som fick ett uppsving under 1800-talet. I Västerbotten upplevde den sin höjdpunkt omkring 1850-1880. Schabloner skars ut av näver eller kraftigt papper och färgen stöpplades. Vanligast var stiliserade blommor eller geometriska former. Mönstren började efterhand alltmer efterlikna tapeter och så småningom började de utföras på papp eller väv istället för direkt på timmerväggen. I slutet av 1800-talet började färdiga schabloner säljas från så kallade schablonfabriker eller importeras från Tyskland och Danmark. Tillgången på färdiga mönster medförde en viss likriktning. Det dekorationsmåleri som förekom på pappspända väggar och i tak omkring sekelskiftet 1900 utfördes främst med linoljefärg.