Teglet kom till Sverige med munkarna på medeltiden och var länge ett dyrt material. Det var först under 1800-talet då det började massproduceras som det började användas för att bygga vanliga bostadshus. Teglet blev dock inte vanligt förrän det började användas till finare villor i början av 1900-talet. Tegelhus är mer brandsäkra än trähus, därför gav staten stöd till de som byggde hus av tegel och det särskilt inne i städerna där husen stod närmare varandra och en eldsvåda lätt kunde spridas. Tegelhusen fick ofta putsade fasader. Om teglet skulle vara synligt utvändigt användes ett mer hårdbränt tegel som kunde stå emot väder och vind. Efter 1930-talet blev det allt ovanligare att mura hela hus av tegel. Istället blev det tunna fasadteglet vanligt som utsmyckning på fasaderna.