Västerbottens informationsportal för byggnadsvård,
hushållning och samhällsutveckling

Genom att mura i förband binds stötfogar av överliggande sten. Foto: Rune Wästerby, Skellefteå museum.

Tegel tillverkas av bränd lera med 20-30 procent sand. En fetare lera ger hårdare tegel men oftast ojämnare och sprickigare. Teglets färg avgörs av förekomsten av järn och kalk i leran. Järn ger teglet en röd ton medan kalk gör det gulare. Storlek och form på stenen utgår från handens storlek för att teglet ska vara lätt att greppa. Vid formningen, vilken har utförts såväl manuellt som maskinellt, är det viktigt att lermassan blir tät, kompakt och homogen. Teglet torkas och bränns därefter. Hårdbränt tegel blir starkare än ett lättare bränt. Murtegel kallas massivt tegel som utförts för bärande och avskiljande murverk där inga särskilda utseendekrav ställs.

Tegel tillverkades i äldre tider hantverksmässigt och fick en karaktäristiskt rustik ytstruktyr med oregelbundna ytojämnheter. När maskinslaget tegel slog igenom på 1800-talet blev den släta, regelbundna ytan idealet. Handslaget tegel fick därefter en renässans i början av 1900-talet och har sedan dess tillverkats parallellt med det maskinslagna. Numera tillverkas maskinslaget tegel också med borstad, spånad, räfflad, valsad eller chamotterad yta. Borstad yta har täta, grunda och smala spår, räfflad yta bredare och mer regelbundna spår. Spånad yta har märken efter invalsade, bortbrända sågspån och chamotterad yta är belagd med krossad, bränd lera. Dessutom har det förekommit tegel med glaserad yta.

Tegelstenens längd motsvarar två bredder och en fog och dess höjd halva bredden. Det gamla storteglet vars mått var cirka 300x140x70 mm hade medeltida anor och levde i våra trakter kvar ett par decennier in på 1900-talet. Det numera vanliga normalteglet bör hålla måtten 250x120x65 mm. Tegelstenar av andra mått förekommer, men i liten omfattning.

Genom att mura i förband binds stötfogar av överliggande sten. Vid murning av väggar med en stens bredd ska minst var femte sten läggas tvärs över murens längdriktning som bindare. Några av de vanligaste förbanden är blockförband, munkförband och polskt (eller gotiskt) förband. Vid murning av halvstensmurar används vanligtvis löpförband (eller skorstensförband).