Ungefär samtidigt som det blev vanligt att bygga uthus av regelverk började bostadshus byggas av stående plank, eftersom timmer var dyrt. Även denna typ av hus var en följd av sågverksindustrins framväxt i slutet av 1800-talet. Plankstommen bestod av stående sågade plank i flera lager som hölls samman av liggande virke. Planken var 2-3 tum tjocka, det vill säga 5-7,5 cm. De var minst 9 tum breda, det vill säga 23 cm. Planken kunde vara både spontade och ospontade. Mellan panellagren sattes papp, ytterst satt tjärpapp och därefter fasadpanel.

Redan i början av 1900-talet byggdes de flesta villor med väggar av plank istället för timmer, men väggarna saknade isolering. På 1940-talet började den traditionella plankväggen att byggas av allt tunnare plank. Hålrummen i väggen började då fyllas med isoleringsmaterial, vanligen sågspån. 1947 byggdes fortfarande ungefär 80 procent av alla småhus med plankstomme, men därefter kom denna typ av stomme nästan helt att försvinna.