En hängränna placeras vid takfoten för att samla upp och avleda regnvatten från taket. Den ska vara svagt lutande så att vattnet rinner till stuprören. Utan hängränna rinner vattnet över takkanten och kan orsaka skador på husets väggar och grund där det stänker upp. De första hängrännorna tillverkades av trä och sattes endast upp ovanför entrén till bostadshuset. Det fanns olika varianter på utförandet, allt från urholkade halvstockar till sammanfogade brädor i kådrik fur. Insidan kunde tjäras.

Äldre falsade plåttak hade ståndrännor av plåt som stöddes av rännkrokar spikade i underlaget. Sedan 1960-talet ställs högre krav på krokarnas hållfasthet. Ofta förstärks de med en konsol vilket förändrar utseendet kraftigt. Hus äldre än 1960-talet ska helst ha släta krokar för att bevara deras karaktär. Förstärkning kan istället ske genom att använda fjäderstål. Eftersom papptak med listtäckning liknade plåttak utformades takavvattningen ofta som en ståndränna med utkastare av papp. Pappen fick då stöd av en stående bräda.