Stuprör började förekomma på 1600-talet, då vanligen av kopparplåt. Rören gjordes före 1920-talet av 60 cm smäckra delar i zinkplåt som falsades samman vilket gav skarpa vinklar, en metod som förekom ända fram till 1960-talet. Med en vattkupa i zinkplåt förbands ränna och stuprör. Kupan gjordes i form av en rund, ofta profilerad, tratt som i slutet av 1800-talet blev konformad. Tak med fotränna hade en rak utkastare. Stupröret placerades vanligen direkt invid knuten men kunde också sitta en bit in på fasaden om det passade husets arkitektur bättre. På större fasader där det behövts fler stuprör har de placerats invid vertikala element i fasaden såsom till exempel pilastrar.

På 1920-talet började stuprör med veckade/pressade skarvar tillverkas, vilket gav mjukt svängda krökar. Sedan 1970-talet prefabriceras stuprör med pressade böjar. Dimensionerna på dessa är betydligt grövre än traditionellt. Stuprör med skarpa vinklar tillverkas dock fortfarande, idag av galvaniserad zinkplåt som kan målas med linoljefärg efter tre till fem år.