I slutet av 1800-talet blev det särskilt populärt med så kallade tapetgrupper. Det var praktfulla runda eller ovala, något välvda och tydligt avgränsade blomsterrabatter utlagda som mönstrade mattor, utskurna direkt i gräsplanerna eller i en grusplan. Ytan där rabatten låg var plan och överskådlig för att framhäva planteringen. Mönstret, till exempel ett monogram, kunde bytas ut flera gånger per säsong. I mitten fanns gärna ett blickfång, en så kallad paradör, till exempel en exotisk växt, uppstammad ros, staty, urna eller spegelkula på en pelare, en springbrunn eller en flaggstång.

Rundeln var en skrytrabatt som skulle imponera på besökare. I den odlades en del perenner och rosor, men framförallt nya exotiska utplanteringsväxter i invecklade mönster, till exempel pelargon, fuchsia, lobelia, verbena och dahlia samt suckulenta bladväxter. Fördelen med bladväxterna var att de höll sig bättre än utplanteringsväxterna. Exotiska växter, som palmer, förvarades inomhus på vintern och ställdes ut på sommaren tillsammans med pelargoner och andra krukväxter. Rabatter med utplanteringsväxter kunde byta karaktär under säsongen. Det kunde vara en vår-, en sommar- och en höstuppsättning. Vårlökar kunde planteras som kantväxter, men då i kombination med en senare blommande växt som kunde ta över när lökarna blommat ut och vissnat ner.

Ska en ny rundel anläggas bör den placeras i ett traditionellt läge, till exempel på gårdsplanen vid husets entré eller som en inlagd rabatt i gräsmattan. Lägre växter planteras i rabattens framkant och högre längre in. Rundeln kan innehålla perenner, ett- och tvååringar och krukväxter. Det kan vara en blandad rabatt som blommar från vår till höst, en rabatt med enbart utplanteringsväxter, en perennrabatt eller en rabatt som enbart består av en art men i flera sorter. Blommorna bör gå i klara färger, gärna med den typ av kontrastverkan som gult och blått kan ge.