Mot gatan kunde det finnas en mindre yta för prydnad. Prydnadsväxterna samlades närmast bostaden och kring huvudentrén, ofta i en rabatt utmed husväggen eller uppfarten eller i en liten gräsplätt mot gatan där förbipasserande kunde se den. På framsidan och utmed en gavel kunde det finnas plats för några blommande buskar som syren, ros, schersmin, spirea eller hagtorn. Rönn var också en stor favorit. Mot väggar, murar och plank kunde klätterrosor och kaprifol ledas upp. Luktärt och krasse var populära annuella klättrare.

Mot gatan fanns ofta en prydligt klippt häck, vanligtvis av hagtorn, häckkaragan eller syren. Häckar på gårdens baksida var ofta friväxande och kunde vara en blandning av olika sorter som syren, doftschersmin, ros och spirea. Granhäckar användes för att skapa lä. Hallon och krusbär bands upp i häckar som avgränsning mot grannen.

Mot gatan planterades ofta prydnadsträd, till exempel björk, lönn eller lind, som beskars så att kronorna hölls små och bollformade. Var det trångt satte man uppstammade hagtorn eller stamsyrener. Importerade trädarter som lärk förekom också. I Norrland odlades till exempel europeisk lärk Larix decidua. Rönn- och björkspirea var likaså omtyckta. Allén var även den uppskattad i egnahemsträdgården, långt in på 1930-talet. De klassiska alléträden, som lind, var dock oftast för stora och därför rekommenderades istället fruktträd eller björk. En berså för vila kunde också finnas i egnahemsträdgården.