Lantträdgårdarna som anlades i början av 1900-talet präglades av en ökad tillgång på växter och en växande kunskap om odling. Det fanns gott om trädgårdsböcker och -tidskrifter. Trädgården kunde t o m planeras och anläggas professionellt av hushållningssällskapets länsträdgårdsmästare. Vid de norrländska lantgårdarna var trädgården ändå förhållandevis enkel i sin utformning. Vasatidens symmetriska renässansträdgård var förebild för trädgårdens form medan dess uppdelning i köksträdgård och prydnadsträdgård följde den medeltida klosterstilen som levde kvar i oförändrad form mycket länge hos allmogen tack vare dess praktiska synpunkt. I regel var trädgården inhägnad med häck eller staket för att stänga djuren ute. Trädgården användes främst till odling av rotfrukter, kål och en del grönsaker i en köksdel som var större tilltagen än prydnadsträdgården eftersom självhushållning fortfarande var viktigt. Men man hade också estetiska utgångspunkter som symmetri och indelning med kvarter och gångar. Det var även vanligt att plantera alléträd, t ex vid en speciell händelse som ett barns födelse.

Köksavdelningen

Köksodlingen var vanligtvis enkel med en strängt symmetrisk form och ganska få inslag. Helst skulle den slutta mot söder och drivbänkar förläggas i den norra delen för mesta möjliga sol. Drivbänkarna värmdes upp med hästgödsel och i dem odlades t ex gurka och ”kärleksäpplen” (tomater). Köksträdgårdens plan var kvadratisk eller rektangulär och delades in i kvarter som i sin tur delades upp i odlingssängar med trampade jord- eller sandgångar mellan sig. Runt huvudgångarna planterades kantväxter som smultron, ärtor, kryddväxter som isop eller blommor. I kvarteren odlades grönsaker, örter och kryddor. Grönsakssortimentet var som störst i Sverige vid 1800-talets mitt. Frukt och grönsaker som ansågs vara rikemansmat odlades dock inte av allmogen. Några växter som fanns vid nästan varje hem omkring 1900 var bondbönor, blomkål, vitkål, kålrot, morot, palsternacka, majrova, kålrabbi, rödbeta, spenat, mangold, lök, dill, palsternacka, persilja, potatis, sockerärtor, märgärtor och spritärtor. Många odlade dessutom tobak och humle. En avdelning för frukt och bär var vanligt. Vinbär- och krusbärsbuskar hade de flesta och även hallon och nyponrosor var vanligt. Dessutom ansågs det att alla borde ha jordgubbar och smultron. Hallon planterades ofta en bit bort från det övriga kökslandet p g a sina rotskott. Sura bär som röda vinbär började odlas mer allmänt vid 1800-talets slut när sockret genom inhemsk produktion blev billigare. Före det förekom främst söta krusbär, s k stickelbär, för att göra sylt och saft.

Intresset för fruktodling var länge svagt eftersom det tog så många år innan träden bar frukt, och i norra Norrland fanns vid 1900-talets början fortfarande ett begränsat antal äppelsorter att välja bland. För norra Sverige rekommenderades därför att fruktodling fick stå tillbaka för bärbuskar och köksväxter. För att uppnå den lummighet som fruktträden i annat fall skulle ha gett trädgården rekommenderade man att oömma prydnadsträd och –buskar istället planterades. Äppelträd av härdiga sorter kunde dock med fördel planteras på platser med passande jordmån och skyddade för storm och de blev därmed särskilt vanliga i kusttrakten. I fjälltrakten fanns bara ett träd som man funnit härdigt vid 1900-talets början och det var Hyslob som klarade sig bra, åtminstone i Västerbottens lappmark. Hade man flera fruktträd placerades de så att de inte stal ljus och näring från köksväxterna. De kunde också planteras på en plats där jorden hölls öppen eller användes för odling av t ex jordgubbar, potatis, grönsaker eller grönfoder. Ibland sattes fruktträd mellan bärbuskarna. I början av 1900-talet började fruktträden planteras i gräsmattan. Runt varje träd hölls jorden då öppen, ungefär så vitt som kronan. Vid plantering av äppelträd rekommenderades att man planterade några enstaka sorter av vinterfrukt för att vinna jämnare skördar. Plantering i norra Sverige skulle helst ske på våren så snart jorden var lämplig att bearbeta och inte senare än när knopparna börjat öppna sig. Höstplantering kunde ske september-oktober.

Några körsbärssorter kunde också odlas i Norrland. Surkörsbären var i allmänhet lika härdiga som äppelträden, särskilt de vanliga bruna. Om spaljering skedde mot en södervägg kunde man även odla päron och plommon. Beskärning av fruktträd rekommenderades endast i undantagsfall i Norrland då träden hade svårt att läka där. Med tiden blev odlingarna allt mer varierade och tidigare rikemansmat som sallat och rädisor blev vanligare. Allt mer frukt och bär odlades också, både för egen användning och som ett sätt att få extra inkomst. Vill man återskapa ett köksland är det bra att lokalisera var ett sådant tidigare legat. Där kan nämligen finnas fin matjord som är ett resultat av flera års vård. Matjordsdjupet är normalt annars inget problem i gamla trädgårdar.

Sortförslag till hallon- och jordgubbsland
Hallon		Hornet, Inflyttade skogshallon
Jordgubbar		Abundance, Carolina superba
–
Sortförslag till köksträdgård
Morötter		Nantes, St. Valery
Kålrot		Gul svensk
Rödbetor		Egyptisk plattrund
Rädisor		HaNon plus ultra, Köpenhamns torg
Sockerärtor		Engelska sabelärtor, Frühe Heinrich
Bondbönor		Hangdown
Spenat		Viroflay
Rödlök		Portugisisk jätte-/Madeira
Purjolök		Sommar-, Vinter-
Rotselleri		Erfurter
Kålrabbi		Wiener blå
Portlak		Gul, Grön
Rättika		Svarta runda
Mangold		Lukullus
Palsternacka		Student
–
Sortförslag till kålland
Blomkål		Snowball, Erfurter
Vitkål		Ditmarsker, Säfstaholms
Bladkål		Låg grön finkrusig, Blå jättebladkål
–
Sortförslag till potatisland
Rosafolia, Harbinger
–
Sortförslag till fleråriga köksväxter
Rabarber		Viktoria, Prince Albert
Kronärtskocka		Fransk stor violett
–
Sortförslag till äppelträd
Hyslob, Säfstaholm, Stor klar astrakan, Charlamovsky
Sortförslag till vinbärsbuskar
Röda		Fays prolific, Körsbärsvinbär
Svarta		Black bangup, Ogden
Vita		Holländska vita
–
Sortförslag till krusbärsbuskar
Gröna		Svenska ludna, Svenska släta
Gula		Golden drop, Tidiga gula
Röda		May duke, Svenska syltkrusbär

 

Prydnadsavdelningen

Även om nyttoodlingen dominerade så blev prydnadsväxter allt vanligare. Prydnadsträdgården anlades i anslutning till bostaden och skulle vara enkel. Den präglades av det sena 1800-talet men växterna var inhemska och anpassade för orten. Perenner rekommenderades eftersom de krävde mindre skötsel och återkom varje år. Härdiga perenner i en mullbänk vid väggen kunde de flesta åstadkomma, även med knappa medel. I Norrland rekommenderades Sibirisk ärtbuske som häckväxt liksom oxel för stormigt klimat och gran i kalla lägen. Även lövträd kunde användas till häckar. Häckväxter och gårdsträd tog man direkt från skogen. Prydnadsbuskar som syren, spirea eller ros var också vanliga, ibland som bersåer. I Norrland var förutom syrenbersån även bersåer av karagan, rönn, hägg och rosor vanligt. De tidiga vårväxterna saknades vanligtvis eftersom de inte passade klimatet. På 1920-talet började det dock bli vanligt att plantera blomsterlökarför att få vackra blommor till jul. Det förekom då att de sedan sattes ut i rabatten eller gräsplanen. Grusgångar anlades bara där de absolut behövdes eftersom de vara dyra att anlägga och underhålla. Köpta trädgårdsmöbler var länge något exklusivt men började bli vanligt i början av 1900-talet.

Mullbänken

Mullbänken var en tidig och enkel form av rabatt vid husväggen. Jord skottades upp utmed husets fot som skydd mot golvdrag och där kunde prydnadsväxter odlas. Rabattrundlar av den typ som fanns hos de högre stånden kunde även förekomma i enklare varianter. Vanliga växter i rabatten var t ex liljor, pion, riddarsporre, lupin, gullris, malva, stormhatt, rudbeckia och akleja. Ofta fanns också några anspråkslösa rosor och kryddväxter som till exempel åbrodd. Mullbänken växte ofta fram efter hand som man fick tag på plantor som sattes efter ägarens förmåga, tycke och smak. Det fanns inga regler som sade att höga växter skulle vara längst bak eller låga längst fram. Inte heller tog man hänsyn till när blomningstid eller färg. När man skapar en mullbänk bör man tänka på att bara plantera perenner som klarar sig utan vattning så att man inte vattnar huset också tillsammans med blommorna! Tanken är att blommorna ska suga fukt under huset och de blir på så vis även en naturlig form av dränering. Rabatten kan kantas av natur- eller tegelstenar eller av en kantväxt. Var beredd på att vissa växter kan bre ut sig ordentligt och behöva hållas efter så att de inte slår ut de andra blommorna i rabatten.

Förslag till perennplantering i mullbänk vid husvägg

Art	Blomfärg	Höjd (cm) ca
1. Äkta stormhatt (Acontium napellus)	Mörkblå	150-200
2. Åbrodd (Artemisia abrotanum)	Blommar sällan	100
3. Blågull (Polemonium caeruleum)	Blå	80
4. Stor riddarsporre (Delph. elatum)	Blå	150-200
5. Libbsticka (Levisticum officinale)	Gulgrön	150
6. Luktpion (Paeonia lactiflora)	Rosa	60-90
7. Akleja (Aquilegia vulgaris)	Blå	50-70
8. Brandlilja (Lilium bulbiferum)	Rödgul	80-100
9. Krollilja (Lilium martagon)	Rödvioletta	80-100
10. Löjtnantshjärta (Lampr. spectabilis)	Rosa	60-90
11. Apotekarros (Rosa officinalis)	Mörkrosa	100-150
12. Toppklocka (Campanula glomerata)	Blåviolett	20
13. Borstnejlika (Dianthus barbatus)	Röd	50
14. Praktlysing (Lysimachia punctata)	Gul	80-100
15. Gemsrot (Doronicum orientale)	Gul	30-70