Stilhistoria

Precis som klädmodet och musikstilar har skiftat mellan olika årtionden och generationer har även byggnadernas utseende förändrats både utvändigt och invändigt. Här kan du läsa mer om byggnadernas utseende från 1600-talet och fram till idag.

Datering av hus

Dendrokronologisk datering och även C 14-datering är tekniska metoder. Båda har sina begränsningar och kostar pengar. Övriga metoder grundar sig mer på bedömning och erfarenhet eller på uppgifter som finns i handlingar och arkiv. Här kan bara nämnas lite om dessa metoder och vad man själv kan observera och tänka på när man vill försöka datera ett hus. Säkra dateringar kräver lång erfarenhet. Verkligheten stämmer ofta inte med läroböckerna. Byggnadshistoriska utgångspunkter för tidsbestämningar är beroende av var i landet eller var i länet man befinner sig. Hus uppvisar ofta olika tidsskikt. Stommen kan vara från en tid men ”klädedräkten” – det huvudsakliga utseendet – från en annan tid. Att fastställa ett exakt byggnadsår kan många gånger vara svårt och det ska heller inte ses som något självändamål.

Vad huset kan berätta

Det är alltid bra att börja med att ställa sig några övergripande frågor och titta sig omkring. Var ligger huset? I anslutning till vad? Hur ser omgivningens eller bygdens historia ut? Hur ser kolonisationshistorien ut, när bebyggdes trakten? Därefter kan man snäva in funderingarna mer kring huset eller gården. Vilka sammanhang kan man hitta, vilka yrken hade tidigare ägare, vilka andra byggnader har hört till huset eller gården, har fastighetsgränserna ändrats och vad säger detta om åldern? Utifrån sådana funderingar kan man till att börja med sätta upp möjliga gränser både bakåt och framåt i tiden. Punkterna nedan kan tillsammans ge ett rätt bra besked om åldern. Arkitekturstilen ger generellt sett en bra vägledning för dateringar, men regional och lokal byggnadstradition kan innebära avvikelser från de uppgifter man hittar i böcker.

Byggnadstyper

Byggnadstypen i sig avgränsar också åldern. Vi vet exempelvis att långlogar inte fanns före 1700-talets slut, att Per-Albintorp inte kan vara äldre än 1933, att järnvägsstationer i länet inte kan vara äldre än från 1880-talet osv. Typ av stomme, typ av byggnadsmaterial i husets olika delar och utformning av fasaddetaljer säger en hel del om husets ålder. Det handlar om olika typer av timmerknutar, paneltyper, fönster– och dörrtyper, foder och överstycken. I Västerbotten kan man för landsbygdens timmerhus få en ungefärlig datering genom att invändigt titta på utformningen av långsidans översta stockvarv. Finns det en bred urhuggen skåra på ovansidan vet man att huset har haft nävertak och är byggt före spåntakens tid, alltså före 1860-talet.

Spår av byggmästarna

Inskriptioner, årtal och påskrifter på timmer och byggnadsdelar kan man hitta om man letar på de rätta ställena, i gavelrösten, på vindar, på spismurar etc. Det är dock vanskligt att dra slutsatser från sådana eftersom timmer och andra byggnadsdelar kan vara återanvända. Ibland kan också en inskription ange renoveringsår istället för byggnadsår. Olika sätt att bearbeta trä kan ge en fingervisning. Spår av sågnings- eller hyvlingsmetoder och olika sätt att foga samman material ger en uppfattning om huset har kommit till före eller efter industrialismens tid. Byggnadsmaterialets dimensioner, framför allt i timmerstomme, paneler och golv, vittnar om åldern. Timmer och golvplankor i dimensioner mellan 30 och 50 cm ger antydan ned mot 1700-talet, men kom ihåg att de kan vara återanvända från ett äldre hus.

Teknik och detaljer

Tekniska installationer som el, vatten, avlopp, ventilation, kaminer, spisar m.m. bildar ett eget teknikhistoriskt område. God hjälp till datering av sådana saker kan man idag få via olika privatmuseer och deras hemsidor. På Internet kan du söka på de material och detaljer du undrar över. Också tillverkarnas hemsidor innehåller ibland historiska uppgifter. Ofta har dock tekniska installationer kommit till i efterhand och härrör från en annan tid än huset i övrigt. Övriga byggnadsdetaljer (narar, spikar, skruvar, beslag, lås, glasrutor, korkmattor, linoleummattor etc.) samt dekorativa detaljer (målning, tapeter, sniderier m.m.) kan användas för dateringar med större eller mindre noggrannhet. Här gäller det dock att se upp eftersom detaljerna kan härröra från helt olika tider. Beslag och annat kan vara både äldre och yngre än själva huset. Analys av målningsskikt kan i viss mån användas för dateringar, men är mycket svårt och kräver expertkunskaper. Att ”känna av åldern” och leta efter spår av långvarig användning, det som kallas patina, är viktigt. Förutsättningen är förstås att huset inte har genomgått för många renoveringar.

Museer

Tag kontakt med en byggnadsantikvarie på närmsta museum. Man kan få hjälp med att ringa in helheten, få lite allmänna tips och vägledning. I mån av tid kan en byggnadsantikvarie göra ett besök på plats. Mer tidskrävande sökningar efter uppgifter får man dock klara själv.

Arkiv

Kartor, byggnadsritningar, fotografier och brandförsäkringar är de viktigaste handlingarna för datering av hus. Förutsättningarna för att hitta sådana handlingar i arkiven är bättre när det gäller byggnader och miljöer i städerna, sedan avtar möjligheterna för mindre orter och byar längre ut på landsbygden. Chanserna är också bättre för offentliga byggnader än privatägda. Likaså är möjligheterna större för byggnader som tillkommit i kontakt med statliga eller kommunala instanser. För bostadshus kan det handla om egnahem, kronotorp eller arbetarsmåbruk där typritningar, lånehandlingar och kontrakt brukar finnas arkiverade.

Lantmäteriet är det huvudsakliga arkivet för kartor. Till äldre kartor, exempelvis lagaskifteskartorna, hör beskrivningar som kan innehålla detaljerade uppgifter om byggnader, ibland också byggnadsår. Till lantmäteriet hör fastighetsregistret som innehåller uppgifter om nuvarande och tidigare fastighetsägare. Många historiska kartor finns utlagda på Internet.

Byggnadsritningar och planer kan, åtminstone för byggnader i samhällen, finnas i kommunarkiven (byggnadsnämndernas arkiv). Ritningar, fotografier och uppgifter om byggnader som är av mer allmänt intresse kan också finnas i centrala arkiv (särskilt Nordiska museet, Riksarkivet och Antikvarisk-topografiska Arkivet på Riksantikvarieämbetet).

I Västerbottens museums och Skellefteå museums arkiv kan man hitta ärenden som har med en byggnad att göra (besiktningar, brev, skrivelser), handlingar (dokumentationer, rapporter) samt ritningar, fotografier och kartor. På museerna finns också byggnadsinventeringar och kulturmiljöprogram, ibland som arbetsmaterial och ibland som tryckta rapporter.

Brandförsäkringar från äldre tider kan innehålla många värdefulla uppgifter om byggnader. På Forskningsarkivet vid universitetsbiblioteket i Umeå kan man få tillgång till rikstäckande arkivmaterial i form av arkivdatabaser, mikrokort, digitaliserade handlingar och däribland även brandförsäkringshandlingar.

Byakistor förvaras fortfarande hos byåldermän i byarna. Inventering av byaarkiven finns på Folkrörelsearkivet i Västerbotten, som också innehåller en hel del annat som kan vara av värde när man söker uppgifter om en byggnad.

I biblioteken finns bygdehistoriker och rapporter från studiecirklar där man studerat en bygds eller bys historia. Man kan också vända sig direkt till Studieförbundet Vuxenskolan som oftast har bedrivit sådan cirkelverksamhet.

Muntliga uppgifter

Fråga äldre personer som länge varit bosatta i trakten, ta kontakt med hembygdsföreningen. Vet man vilka som ägt ett hus, kan man spåra släktingar till dem och den vägen få fram uppgifter, gamla fotografier etc.

Internet

Via Internet kan man ganska enkelt söka på personer, byar, byggnadskategorier, byggnadsdetaljer eller olika arkiv och få överblick av vad de innehåller och ibland också ställa frågor.