Västerbottens informationsportal för byggnadsvård,
hushållning och samhällsutveckling

Den gulfärgade Angården från 1797 på Västerhiske, Umeå. Foto: Lena Tengnér, SHBK Umeå kommun.

Detalj av takfot och hörnkedja i typisk empirestil på Ömans hörna i Skellefteå. Foto: Skellefteå museum.

Stenhus i trä

Empirens kännetecken är en mer sparsmakad och enklare form av klassicism. Symmetri är fortfarande viktigt, men dekorationerna är fåtaligare och stramare i sitt utförande. I våra trakter där det mesta byggdes i trä, utvecklades nya metoder för att med detta material efterlikna stenhus. Nya paneltyper och nya listverk såg dagens ljus.

Tak – Sadeltaket var vanligast men även valmade och brutna tak förekom på finare gårdar. I städerna kunde taken vara täckta av falsad plåt medan landsbygdens hus var täckta med näver eller spån.
Fasader
– Fasadytorna kan vara relativt släta, utan indelningar, men med ett kraftfullt formspråk i taklister och knutkedjor. Fasaden skulle trots att stommen var av timmer, på antikt manér delas in i bärande och burna byggnadsdelar. Det var knutkedjor och pilastrar, det var rustika sockelvåningar och friser.
Färger
– Allt eftersom enklare gårdar blev röda förlorade rödfärgen den status den en gång haft. Borgerskapet sökte sig andra ideal och liksom tidigare var det stenhusen som utgjorde förebild. Från 1700-talets mitt började man söderut i landet klä in påkostade stadshus med hyvlad träpanel och måla dem med gul linoljefärg. Knutar och andra detaljer utformades i klassicistisk anda och målades grå för att efterlikna putshusens stendetaljer. Kalstenens grå och sandstenens gula färger var förebilder man vanligtvis försökte efterlikna på fasaderna. Modet att panela husen och måla dem gula sökte sig efterhand upp till finare boställen i landets nordliga delar. Angården på Västerhiske i Umeå, uppförd 1797, är ett exempel på en sådan byggnad. Efter att tidigare ha varit målad i ljus faluröd slamfärg direkt på grova timmerstockar panelkläddes byggnaden 1840 och målades i järnoxidgult. De tidigare låga och tätspröjsade fönstren i gulockra byttes samtidigt ut till höga sexrutors fönster, enligt uppgifti  brandförsäkringsprotokoll grönmålade.                     Fönster– Symmetri och jämn fönstersättning var ideal, men de började släppas vid seklets slut. Fönstren kröntes av kornischer. Fönsterbågarna var mörkt bruna, röda eller gröna.
Portar
– Portarna var liksom fönsterbågarna mörkt bruna, röda eller gröna.

Goda råd:

• Vid underhåll av hus från denna tid, använd linoljefärg bruten med traditionella pigment, som garanterar att fasadens kulörer får de rätta nyanserna.
• Utgå från och sträva efter att återskapa husets originalfärgsättning.
• Brandförsäkringsprotokoll kan ge besked om husets färgsättning.
• Till fasader i järnoxidgult eller ockra var bruna och gröna fönster vanliga. Vita fasader hade fönsterbågar i engelskt rött eller brunt.