Västerbottens informationsportal för byggnadsvård,
hushållning och samhällsutveckling

Vy över nybygget Rismyrliden, Skellefteå. Foto: Skellefteå museum.

Landsbygdens bebyggelse har växt fram under århundraden. Många av byarna i våra trakter är och har alltid varit små och glest bebyggda. Större byar kunde med ökande befolkning och talrika hemmansklyvningar växa ut till långa radbyar längs en kommunikationsled, eller till oregelbundna klungbyar där lederna korsade varandra. Laga skiftet innebar en utglesning i vissa av de större byarna. Det äldre byggnadsskicket i Norr- och Västerbottens byar har sitt ursprung i vad som brukar gå under beteckningen den nordsvenska gården. En gård bestående av många hus, byggda var och en för sitt ändamål och placerade kring en fyrkantig innergård. Infarten gick då ofta genom en portbod, och från gården ledde en fägata ut till skogen. Den fyrlängade gården var via portboden ansluten till byns kommunikationsled, som i vissa fall kunde utgöras av älven. Under 1800-talet blev det allt vanligare att den fjärde sidan lämnades öppen, så att gården blev trelängad. Byggnaderna placerades oftast parallellt och rätvinkligt i förhållande till varandra, ofta även i förhållande till omgivande gårdar. Fasaderna är timrade eller locklistpanelade och de tunna sadeltaken har generösa taksprång med i huvudsak samma taklutning. Något som vi förknippar med och lärt oss uppskatta hos bebyggelsen i Norr- och Västerbottens jordbruksbygder.

Västerbottensgård med parstuga och enkelstuga i vinkel mot varandra, Önnesmark Lövånger. Foto: Skellefteå museum.

Västerbottensgården

Den äldre jordbruksbebyggelsen har idag sitt ursprung i vad vi kallar västerbottensgården. Västerbottensgården bestod förutom av manbyggnad och bagarstuga, av ladugården med sina bodar, lider och fähus för gårdens olika djur. Till gården hörde också foderlada, tröskloge och matkällare, byggnader med något friare placering. Byggnader som alltid placerades en bit ifrån gården var smedjan och bastun, samt sommarladugården. De många små byggnaderna är samlade till längor eller grupperingar, vilket ger ett samlat, överblickbart och begripligt intryck. Bostaden eller manbyggnaden utgjordes ofta av en åttaknutad parstuga. I vinkel till denna låg ofta en sexknutad enkelstuga, som kunde ha funktionen som bagarstuga eller sommarhus. Mitt emot bagarstugan fanns ladugården med sina bodar, lider och fähus för gårdens olika djur.